Ni har ännu inte hunnit fram till mösspåtagningen, men du vet redan att den här dagen kommer bli ett av livets käraste minnen.
Känner du igen dig?
Kanske. Men minst lika sannolikt gör du det inte. Du går ut gymnasiet med ofullständiga betyg, fruktar att studentmottagningen kommer bli förstörd av någon pinsam, alkoholiserad familjemedlem eller kanske har du inga vänner att glädjas med. Det kan också vara så att allt ser ut att vara precis som det ska, men att något klibbigt och otympligt trängt undan glädjebubblorna och skriker i ditt huvud att hela spektaklet bara är på låtsas. Du får träningsvärk i hela ansiktet av att se glad ut. För du tar ju bara studenten en gång.
Det har gått 16 år sedan jag själv sprang ut i friheten. Eller rättare sagt, knuffade mig ut i ovissheten. Då var visserligen trängseln på arbetsmarknaden mindre jämförbar med den i Kattes Ekport än vad som är fallet idag, men mycket skulle ändå kunna gå fel. Dessutom var min studentmössa för stor, eftersom jag släpade mig iväg och köpte den alldeles för sent (på den tiden köpte man mössorna i vanliga klädaffärer).
För en dryg vecka sedan tog jag journalistexamen. Klänningen jag hade på mig då är ganska lik min studentklänning, men mycket finare eftersom den är handsydd av mormor på 60- talet. Jag slapp ha en töntig mössa och jag hade lärt mig gilla champagne på riktigt. Framför allt hade jag lärt mig att vara ung. Trots att jag skulle upp i ottan följande dag dansade jag till långt efter soluppgången och blev genomsvettig. Inga varningar om den iskalla mediebranschen kunde kyla ned mig. Jag var hög på livet.
Om jag trott att det kunde göra någon skillnad för mitt 18- åriga jag skulle jag säga åt henne att det är skit samma om studenten inte är ditt livs underbaraste dag. Det gör inte ens särskilt mycket om du super dig så full att du inte minns något av den. För så länge du överlever kommer du få många fler tillfällen att bli hög på livet. Och inte nödvändigtvis de mest väntade. Faktum är att lyckoruset lika gärna kan drabba dig över en kopp påste i ett ostädat kök med en kär vän.