En stor del av kulturlivet är beroende av offentligt stöd. Kommunernas kulturpolitiska riktlinjer och nämndbeslut avgör vilka verksamheter som får stöd och vilka som inte får det, vad som (ur en bidragssynvinkel) är och inte är kultur. Och när de kommunala pengarna ska delas ut har inte bara innehållet utan även uttrycksformen spelat roll för tilldelningen.
I Uppsala kommuns kulturnämnd behandlas i dag en ansökan från Fyrisbiografen om bidrag för en övergång från analog till digital filmvisning. Nämnden föreslås bifalla ansökan och betala ut upp till 393 000 kronor för inköp av digitalprojektor, vilket är hälften av den summa som krävs. Den andra halvan kommer förhoppningsvis Svenska Filminstitutet att bidra med.
Men stödet från kulturnämnden är en engångsinsats. De rena verksamhetsbidrag som biografen sökt tidigare år har man fått avslag på. Sannolikt är det formen på verksamheten, fram till nu har Fyrisbiografen bedrivits som kommersiell verksamhet, men från årsskiftet tas driften över av den ideella föreningen Fyrisbiografens vänner. Kanske är det ansökningarnas upplägg. I riktlinjerna för kulturnämndens bidrag står dock klart och tydligt att ?föreningar, som erbjuder kulturprogram med prövad och konstnärlig kvalitet och/eller bedöms äga stort kulturpolitiskt intresse, kan komma ifråga för bidrag?.
De senaste 80 åren har Fyrisbiografen visat film av hög konstnärlig kvalitet. Alla Uppsalabor vet att det är dit man ska vända sig om man är intresserad av någonting annat än de storfilmer som går upp på stadens andra biografer. Men Fyrisbiografen har svårt att få verksamheten att gå runt.
Fram till nu har organisationsformen varit ett hinder för bidrag, men från årsskiftet ändras det. Då måste den tillåtas att på lika villkor konkurrera som teatergrupper, konstutställare och andra kulturutövare. Om verksamheten sker i en biosalong eller framför en teaterscen ska inte spela någon roll. Det är bidraget till Uppsalas kulturliv som ska fälla avgörandet, varken mer eller mindre.