''En befrielsens dag''
För genusforskaren Eva Lundgren var torsdagen en befrielsens dag. Granskningen och debatten kring hennes forskning har kostat mycket tid och energi.
Eva Lundgren var på torsdagen lättad över beskedet att hon friades från misstankarna om ohederlighet i forskningen.
Foto: Jörgen Hagelqvist
Eva Lundgren anser att rapporten om hennes forskning faller utanför det regelverk om vetenskaplig ohederlighet som granskarna fått i uppdrag att följa.
—Granskarna har själva vidgat uppdraget från vetenskaplig ohederlighet (fabricering av data) till att bedöma min trovärdighet som forskare, hävdar Eva Lundgren, och påpekar att ämnes- och specialistsakkunniga i samband med kvalitetsbedömningar av hennes forskning snarare kommit fram till slutsatser rakt motsatta granskarnas.
Brott mot lag och etik
Kritiken om undanhållande av material finner hon inte svår att bemöta. Eva Lundgren hävdar att om hon tillmötesgått granskarnas begäran att få ut material så hade hon brutit mot såväl svenska som norska sekretesslagar.
—Dessutom hade jag brutit mot forskningsetiska krav och mina avtal med informanterna.
Hon anser att det är på tiden att tolkningsvetenskaperna får en uppvärdering.
—De har ännu låg status i Sverige jämfört med till exempel Norge, säger Eva Lundgren, som nu undrar vilka åtgärder Uppsala universitet tänker vidta för att upprätta hennes forskningsheder.
"Inte fusk - men dåligt"
En av Eva Lundgrens kritiker är Anne-Marie Morhed, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet. Hon anser att anledningen till att vetenskaplig ohederlighet inte gick att styrka beror på att det material som behövts för en sådan prövning saknades.
—Det är ändå lite konstigt att man inte valde att gå vidare. Nästa granskning av hennes forskning skulle kanske ha gett mer.
Hon anser att granskarnas rapport är entydig: det handlar inte om forskningsfusk utan om dålig forskning.
—Och det är inget brott att vara en dålig forskare.
Morhed nämner bland annat "tunt" material som övertolkats och använts upprepade gånger av Lundgren.
—Även om materialet inte är fabricerat har hon dragit för stora växlar på det.
Saknar stöd
Hennes tes om det allomfattande mansvåldet har inget stöd. Granskarna visar att det går att föra ett motsatt resonemang — med utgångspunkt från samma material.
I samband med SVT-dokumentären Könskriget 1 och 2 reagerade Anne-Marie Morhed på Lundgrens uppgifter att hundratals norska och svenska barn utsatts för rituellt/sexuellt våld och lemlästats.
—Det materialet går dessvärre inte att kolla, eftersom hon har lyckats rädda undan det och hänvisar till norsk sekretesslagstiftning. Men de svenska barnen omfattas ju inte av den.
Anne-Marie Morhed anser att en betydelsefull forskningsetisk aspekt inte lyfts fram i debatten.
—Eva Lundgren tror stenhårt på att barn blivit uppätna eller utsatta för incestuöst våld. Varför gick hon då inte till polisen? Hon försvarar sig med att hon lovat informanterna att inte föra uppgifterna vidare. Jag tycker att det är oetiskt.
Politiserad forskning
Enligt Anne-Marie Morhed har genusforskningen politiserats, främst under jämställdhetsminister Margareta Winbergs tid. Hon anser att regeringen då tog "tydligt ställning för den mest extrema inriktningen, den som Eva Lundgren representerar".
—Vetenskapssamhället ansåg det märkligt att Lundgrens forskning lyftes fram på det sättet.
Enligt Morhed har genusforskningen under en längre tid utsatts för kritik. Parallellt pågår en kamp om vilka perspektiv som skall gälla.
—Dokumentären Könskriget utgjorde kulmen.
Anne-Marie Morhed tror att både genusforskningen och hela forskarsamhället mår bra av granskningen.
—Det är den breda genusforskningen och de forskare som följer Uppsala universitets spelregler som drabbas mest.
Hon anser att universitetet har bidragit till det som hänt.
—Eva Lundgren har hållits under armarna av systemet. Det har varit för isolerat runt henne och hennes institution, och svårt för andra att få tillträde till den heliga forskningsmiljön där.
Så jobbar vi med nyheter