Att Sverker Lerheden valt att donera 100 miljoner till Uppsala universitet beror på frun Birgitta Lerheden Sintrings Uppsalabakgrund. "Jag ville hedra hennes släkt", säger han.
"Vad fan får jag för pengarna?"
Så motiverade Leif Östling, då ordförande i Svenskt näringsliv, i en berömd SVT-intervju att han undvikit skatt i Sverige genom att ha pengar i lågskattelandet Malta.
Sverker Lerheden, 75 år, tar upp citatet när han ska förklara varför han nu donerar 300 miljoner till svensk forskning. Av donationen går 100 miljoner till Institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet.
– Han borde tänkt igenom det där och funderat på hur mycket pengar samhället strött över honom. Alla vet att man inte kan bli rik utan samhällets strukturer, som utbildning, säger Sverker Lerheden.
Han är en av Sveriges 542 miljardärer. Alla omnämns de i ekonomijournalisten Andreas Cervenkas nya bok "Girig-Sverige". Sina pengar har Sverker Lerheden tjänat på de fastighetsbolag som han drivit upp och sedan sålt. Det senaste, Masmästarna, såldes 2020 för fem miljarder.
– Att stå med i Girig-Sverige hade jag ju gärna varit utan. Men nu är det så, och det är en skänk från riksbankschefen Stefan Ingves och för att jag haft turen att vara med i lyckosamma projekt, säger Sverker Lerheden.
Vi träffas på ett advokatkontor i Uppsala. Här försöker han förklara sin starka ingivelse att göra något med sin förmögenhet. Han tar till stora ord och säger att han ser girighet och missunnsamhet som de värsta av dödssynderna, och generositet som den finaste av dygder.
– Och det är jäkligt kul att ge, roligare än att få, säger han också.
Anna Rosling, prefekt vid Institutionen för ekologi och genetik, säger att hon nästan föll av cykeln när hon fick samtalet om Sverker Lerhedens donation på 100 miljoner kronor. "Jag trodde det var dolda kameran", säger hon.
I skallen har han den amerikanske företagslegendaren Andrew Carnegies citat "Det är inte en skam att bli rik, men att dö rik är en vanära", ekat.
– Därför vill jag betala tillbaka. Jag känner att det här med fri grundforskning är det bästa sättet. Jag vill satsa på de unga och de som kommer, inte som Nobelpriset som går till de äldre för redan gjorda insatser, säger Sverker Lerheden.
Hans historiskt stora gåva på 100 miljoner kronor till Uppsalainstitutionen offentliggörs i dag tisdag vid en lunchceremoni på Uppsala slott, med universitetsledningen och inbjudna gäster.
Men till Uppsala har han själv ingen koppling. Skälet till gåvan till Uppsala universitet sitter intill honom vid konferensbordet: hans fru Birgitta. Hon är uppvuxen här, med en pappa som var vd på S:t Eriks betong, en odlande mamma med band till Botaniska trädgården, och fyra syskon. Stiftelsen har fått namnet: "Birgitta Sintrings stipendiefond".
Birgitta Lerheden Sintring är uppvuxen i Uppsala och paret Lerheden har även en lägenhet kvar i hemstaden. Donationen till Uppsala universitet bär hennes namn.
– Jag ville hedra Birgittas släkt. Och vad är Uppsala allra mest känt för? Jo, Carl von Linné. Där finns kopplingen till den här forskningen. Det föll sig naturligt att jag ville bidra till grundforskning där, säger Sverker Lerheden.
Han instiftar dessutom ytterligare två stiftelser som får 100 miljoner kronor vardera, den ena för Institutionen för matematik vid Stockholms universitet, där han en gång studerade, och den andra för Kungliga konsthögskolan respektive Musikhögskolan.
Nu hoppas Sverker Lerheden bli en föregångare. Sverige saknar stark tradition av filantropi, menar han.
– Jag hoppas att jag kan skapa ett drag, att fler gör privata insatser för det framtida samhället.
Lektor Anna Rosling vid Institutionen för ekologi och genetik, visar ett experiment som pågår vid Institutionen för Sverker och Birgitta Lerheden.
Men hur var det nu, varför har Sverker Lerheden riksbankschefen Stefan Ingves att tacka? Jo, det är Riksbanken och penningpolitiken som gjorde det möjligt att få ett måttligt eget kapital i Masmästarna att växa till 2,7 miljarder kronor, menar han.
Han säger att han inte vill vara politisk, men det är svårt att inte se Sverker Lerhedens beskrivning av hur staten i kriser gynnat honom och andra rika, som just politisk.
– Vid finanskrisen 2008 gödslades det med pengar över oss bemedlade. Det är konstigt att det inte blivit revolution, säger han.
Vi avslutar med fotografering vid institutionen på Norbyvägen. Institutionens chef, forskaren Anna Rosling, säger att hon trodde att hon var med i dolda kameran när hon fick höra om rekordgåvan. För henne avslöjar Sverker Lerheden nu att det ligger ännu mer pengar i potten.
– Går det här så bra kan det bli mer, säger han.
Med sin stipendiefond vill Sverker Lerheden satsa på de unga forskarna och på grundforskningen, som han menar ofta har svårt att få anslag. Hustrun Birgitta till vänster.
Han är märkbart upprymd, men att motivet i själva verket skulle vara att få känna stolthet eller att få säkra sin plats i framtiden med en minnesplakett på väggen, förnekar han.
– Stolthet kände jag när jag åkt Vasaloppet, inte över det här. Livet kommer att ta slut och jag kan inte släpa med mig pengar till andra sidan. Då kan jag göra något bra av dem nu.