En allt brantare uppförsbacke
Clinton hade behövt vinna övertygande i Indiana, där demokraternas kärnväljare antogs föredra henne framför Obama. Men hon vann med knappast möjliga marginal och valundersökningarna tyder på att också en del av hennes förmodade anhängare gick till Obama. I North Carolina vann Obama stort - och med nära 90 procent av de svarta demokraternas röster.
Detta betyder två saker: För det första har Clinton inte lyc-kats minska Obamas försprång i antal delegater till partikonventet. Preliminära bedömningar tyder snarare på att Obamas försprång har vuxit. Det krävs helt mirakulöst stora segrar för Clinton i de primärval som återstår för att styrkeförhållandena ska jämnas ut. Och med de förutsättningarna blir det svårare både att finansiera den fortsatta kampanjen och att vinna stöd av de så kallade superdelegater som kan tvingas att fälla avgörandet på partikonventet.
För det andra har Obama inte skadats märkbart av de hårda attacker som riktats mot honom de senaste veckorna. Han har dels kopplats ihop med sin egen tidigare församlingsledare i Chicago, pastor Jeremiah Wright som uppenbarligen spårat ur politiskt, dels anklagats för att vara en elitpolitiker utan förmåga att nå fram till vanliga medborgare. Mer av samma vara kan väntas inför valet i november. Men Obama har hittills med framgång höjt sig över de negativa kampanjerna.
Hur det går när republikanerna drar i gång valrörelsen på allvar vet ingen. Men inte heller Clinton lär gå fri från smutskastning om hon nomineras. Viktigare för de superdelegater som ännu inte bestämt sig kommer snarare att vara en helt annan frågeställning: Vad händer med partiets utsikter i valet om man går förbi en kandidat som engagerat mängder med nya aktivister runt om i landet, som är den första svarta politiker som någonsin haft chansen att bli president och som visat en stor förmåga att nå oberoende väljare?
Trycket på Clinton att lägga ned sin kampanj kan därför väntas öka starkt de närmaste veckorna.
Så jobbar vi med nyheter