En äkta svensk tradition
Intresset från allmänheten var väl inte överdrivet stort. Men Dagens Nyheter och Helsingin Sanomat genomförde ändå ett seminarium med några av de två ländernas främsta auktoriteter på tryckfrihetsfrågor, i samarrangemang med Chydenius-stiftelsen. Anders Chydenius var den riksdagsledamot under frihetstiden som mer än någon annan förknippas med tryckfrihetens genombrott.
Chydenius representerade de så kallade yngre mössorna och drev också krav på näringsfrihet, frihandel och sociala reformer. Men han var inte först. År 1759 utkom skriften Tankar om borgerliga friheten (i år återutgiven av Atlantis förlag) av Peter Forsskål, Linnélärjunge, Uppsalaprofessor och liksom Chydenius från den finska delen av riket. Den som tycker illa om kulturell eller etnisk självtillräcklighet kan i stället känna stolthet över Sveriges internationella pionjärinsats på ett område som vid sidan av rösträtt och föreningsfrihet var avgörande för demokratins framväxt.
Visst skyddas tryckfriheten och informationsfriheten någorlunda väl också i andra demokratier, men den svenska kombinationen av offentlighetsprincip, ensamansvar, källskydd och frånvaro av förhandscensur erbjuder ett skydd som framstår som stabilare än något annat som hittills konstruerats.
Attentat mot systemet har förekommit. Gustav III upphävde viktiga delar men när en ny författning måste skrivas 1809 öppnades en möjlighet att återgå till 1766 års principer. Men Karl-Johanstidens styrande var inte glada: redan 1812 infördes den paragraf som öppnade för den beryktade indragningsmakten. Då fick rege-ringen till sist ge upp när den överlistades av Lars Johan Hierta som gång på gång bytte namn på sin tidning, Aftonbladet. Men bestämmelsen blev kvar och utnyttjades på nytt under andra världskriget. Den försvann först 1945, när uppgörelsen med krigsårens politik öppnade nya möjligheter.
Informationsfrihet och tryckfrihet är inget särintresse för journalister utan handlar om allmänhetens rätt att få veta vad som sker i samhället. Man kan också, som tryckfrihetsutredaren Hans Schöier gjorde 1983, beskriva systemet som att majoriteten ålägger sig en frivillig rest-riktion gentemot växlande minoriteter och därmed skapar möjligheter för det fria samhället att fortsätta utvecklas. Men för att systemet ska bestå krävs vaksamhet och beredskap att försvara det mot angrepp från oväntade håll.
Två utmaningar är viktigare än andra just nu. En gäller skyddet för privatlivet. Med hjälp av EU-rätten kan krav komma att ställas på lagstiftning i stället för det svenska systemet med frivillig självsanering.
Det är inte fel att vilja skydda människor från oförskyllt lidande genom omdömeslös journalistik. Men varje jämförelse mellan Sverige och länder där man har lagstiftning och rättsprocesser i stället för självsanering under utgivaransvar visar att det svenska systemet ger bättre resultat - utan att angelägen journalistisk granskning försvåras.
En annan utmaning gäller "buskörningen" av offentlighetsprincipen, som allmänhetens pressombudsman Yrsa Stenius uttryckte saken vid DN-seminariet. Någon lade som bekant ut digitala bilder på de mördade barnen i Arboga på Pirate Bay, som om offentligheten skulle kräva att allt finns omedelbart tillgängligt i digital form. Några sådana fall till och grunden kan ha lagts för ett politiskt angrepp på offentligheten som övergripande regel för hanteringen av allmänna handlingar. Offentlighetsprincipen ska skydda mot maktmissbruk, men missbruk av offentlighetsprincipen kan leda till att makthavare som inte vill granskas får en gratischans att försöka riva upp systemet.
Så jobbar vi med nyheter