Emma våldtogs när hon var 13 år

År av sexuellt våld gör att Emma mår psykiskt dåligt i dag.
Under flera år sexutnyttjades och misshandlades hon av en äldre pojkvän. Emma har förträngt många obehagliga upplevelser. Men det är inte samma sak som att glömma och gå vidare.
Inombords kämpar hon med stress, ångest, mardrömmar och ett starkt kontrollbehov.
- Min överlevnadsstrategi har varit att förtränga övergreppen. Jag är livrädd för att känna efter. För om jag slappnar av fylls tomrummet inombords med känslor och då kommer ångesten.

Emma hade fyllt 13 år när hon träffade en fyra år äldre kille via en chattsida för kommunens skolintranät i en stad i Norrland.
- Jag hade precis börjat bli intresserad av killar men var inte direkt mogen. Känslomässigt var jag fortfarande ett barn. På chatten pratade man med alla möjliga. Några av oss bestämde att vi skulle träffas.
Killen började ganska snart att göra närmanden mot Emma när gänget träffades på stan. Han var 17 och gick i gymnasiet. Hon gick i sjuan.
- Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig, det kändes jättekonstigt. När vi var hemma hos en kompis och låg och tittade på film i soffan började han tafsa. Jag blev rädd och det kändes obehagligt.

En kväll när hon sov över hos honom tvingade han till sig sex.
- Alla som mister oskulden har väl en romantiserad bild av hur det ska vara. Sen när det hände var det allt annat än en fin upplevelse. Det var bara smutsigt och rått.
Under tre års tid blev Emma sexuellt utnyttjad. Hon våldtogs och tvingades till förnedrande sexuella handlingar. Många gånger blev hon slagen när hon inte ville ha sex.
Fast hon mådde skitdåligt stannade hon kvar i förhållandet.
- Det var det som var så svårt. Som 13-åring klarar man inte alltid av att säga ifrån. Han sa att han tyckte om mig och att det var genom sex som han visade att han älskade mig. Det var inte låg självkänsla som gjorde att jag inte lämnade honom till en början utan snarare min låga ålder och naivitet. Men efter en tid med övergrepp och misshandel blev det svårare och svårare och självkänslan var till slut obefintlig.

Emma skrev dagbok under tonåren och har sparat det hon skrivit. Av det kan hon lägga pussel. Hon trodde att alla övergrepp var ett "normalt sexliv" eftersom hon inte hade något att jämföra med.
- På sexualkunskapen lär man sig inte hur det egentligen ska vara. Det är mest teori om hur barn blir till, säger Emma.
Emma kände sig allt mer vilsen och började dricka alkohol för att dämpa sin ångest. Efter två år gjorde killen slut men under ett helt år efter det kom han hem till Emma för att ha sex med henne.
- Han kunde komma mitt i natten och tvinga till sig sex och ibland flera gånger på en dag. Hela min tillvaro brakade samman, jag som hade varit duktig i skolan fick urusla betyg.
Känslan av förnedring sitter kvar hos Emma.
- Man är rädd att man ska utplånas. Man är rädd när man blir slagen att man ska dö. Jag stängde av och slutade känna efter, för jag orkade inte.

All energi gick åt till att hantera övergreppen. Hon missade kompisarna, undvek andra människor och drog på sig social fobi och panikångest.
Emma anmälde till slut sin före detta pojkvän för polisen och han blev senare dömd för sexuellt utnyttjande av underårig, fick villkorlig dom och böter.
Åren efter att det tog slut drogs Emma in i ett allt mer destruktivt leverne. Hon började missbruka alkohol för att döva sin smärta och umgicks i missbrukskretsar.
Livet vände när Emma flyttade till Uppsala för att börja en utbildning. Hon är i 20-årsåldern, har två små barn och känner en stor lättnad över att ha lyckats lämna de turbulenta åren bakom sig.
Men Emma tror också att det finns en mening med det som hänt.
- Om jag inte tänkte så, skulle det inte finnas något skäl att gå vidare i livet. Jag tänker att jag har lärt mig en massa som jag kommer att ha nytta av. Mamma säger att jag är som en vippdocka som sopas omkull men som ändå reser sig efter alla smällar.

Emma säger att många som blivit utsatta för sexuella övergrepp har svårt för att släppa fram sina äkta känslor. I stället flyr man in i något annat: missbruk, jobb, dåliga relationer, vad som helst, bara man slipper ta itu med sig själv.
Själv säger hon att hon försöker glömma övergreppen.
- Min förmåga att leva i nuet är obefintlig, säger Emma.
Emma förklarar det med att om man kan leva i nuet, då är man också i kontakt med sig själv.
Det kan man inte vara när man blivit utsatt för övergrepp, för då känner man bara smärta och sorg. Man kan leva med smärtan men det blir svårt att njuta av livet.
- Jag kan verka stark utåt men egentligen kontrollerar jag bara kaoset inombords. Det är jobbigt, för någon gång skulle jag bara vilja lägga mig ned och slappna av.

Fotnot: Emma som heter något annat i verkligheten, vill vara anonym av hänsyn till sina barn.

Emma våldtogs när hon var 13 år

Barn som utsätts för sexuella övergrepp för psykiska men för livet. I dag berättar Emma om hur hon våldtogs som 13-åring och hur övergreppen fortsatte i flera år. Förövaren var hennes egen pojkvän.