När Elle Kristiansson var ute på sin morgonpromenad vid sitt hus i Skulla nordväst om Uppsala såg hon något hon inte trodde var sant. Strax innan klockan sju var det något som sprang ute på grannens åker.
– Är det en stor räv? Är det ett rådjur? Eller vad är det? Så jag sprang och hämtade kikaren. Då såg jag vad det var.
Hon säger att vargarna var lugna. Den närmsta vargen sprang tillbaka till de andra varpå den lilla flocken fortsatte in i skogen.
– Järnspikar vad chockad jag blev! Många tankar gick genom huvudet. Men jag blev inte rädd, det var mer en glädjechock att jag fått se dem.
Hon har bott i området i drygt nio år och berättar att det finns ett rikt djurliv i området.
– Jag ser ganska mycket djur. Det är älg och kronhjort, rådjur ser jag varje dag. Jag har sett havsörn också. Så kikaren är nära till hands. Det är riktigt roligt.
I början av året skrev UNT att ungvargarna som fötts i Siggeforareviret sannolikt skulle börja lämna det under våren. Sebastian Olofsson, vilthandläggare på länsstyrelsen, tror att det kan vara dessa vargar som Elle Kristiansson har sett.
– Vargar är tacksamma att inventera. Det är inte så mycket överlapp där de springer in i varandras revir. Vi har spårat de här vargarna då de dödade ett vildsvin utanför Jumkil för någon månad sedan.
Sebastian Olofsson säger att våren är den tid på året då vargungar beger sig ut på upptäcktsfärd.
– Ibland vandrar de ut tillsammans då det är tryggare. De utforskar utanför reviret och sedan kommer de på att det var läskigt eller svårt att hitta mat och då springer de tillbaka till mamma och pappa.
Han menar också att det inte finns någon anledning att vara rädd om man skulle se en varg.
– Man ska inte gå fram och ta en selfie oavsett om det är en älg, varg eller något annat vilt. Istället ska man visa att man är en människa och då kommer de med allra största sannolikhet tycka att det är ganska läskigt och dra sig undan. Sedan kanske de inte springer i vild panik. Men man får gärna fota varg och skicka in till oss, för då får vi koll på var de är och hur de uppför sig.
När Elle Kristiansson delade med sig av sin upplevelse på jobbmejlen var det en del som först inte trodde henne.
– Någon svarade, "är det första april", andra blev rädda och fick katastroftänk. Men jag är inte lättskrämd. Det kan man inte vara om man flyttar ut ensam till ett hus på landet.