Elever trötta på byggstök

Flytten av Grafiskt utbildningscenter till Bolandsgymnasiet har inneburit stora omställningar inte bara för GUC-eleverna. Renoveringen av GUC:s lokaler pågår fortfarande. Sedan i våras har eleverna på Bolands teaterlinje förlorat många av sina lokaler och det är svårt att hitta både grupprum och arbetsro.

– Vi har blivit av med en teatersal för att den behövdes till andra klasser. Den vi har kvar går knappt att använda. Byggarbetarna går igenom med sina grejer och lämnar verktyg och farligt damm efter sig, säger Hanna Mattsson och Jonna Broström Douhan, som går andra året på teaterprogrammet.

De stora ridåerna förstördes av dammet, som täcker den svartmålade teatersalen. Bakom en skärm döljs en nyuppsågad dörr i gipsväggen, det slitna golvet har lagats med silvertejp och ute från korridoren hörs ett envetet surrande och slamrande från det pågående renoveringsarbetet.
– Det är jättestörande. Det har hänt att de har börjat hamra mitt i en scen, säger Kitty Wiking.

Det är inte bara teatersalen som försvunnit sedan i våras utan också flera grupprum, förklarar teaterläraren Susanne Grahm. Eleverna berättar att de ofta arbetar i omklädningsrummet och vid ett tillfälle fick man använda lärarrummet för ett omprov.

– Det här är ett politikerbeslut som inte har tagit hänsyn till konsekvenserna för undervisningen. Det handlar om ekonomi och så skiter de i oss, säger Susanne Grahm.
Lars Andrén, programrektor för estetiska programmet, säger att han till fullo förstår frustrationen vad gäller byggstöket, som han medger tagit längre tid än beräknat, men kan inte erbjuda någon snabb lösning.
– Man kanske kan samnyttja bättre med GUC, men det är inte klart. Det går väldigt trögt.

Det är inte GUC:s fel att det blivit som det blivit, understryker Bolandseleverna. De ser stora möjligheter till utbyten med de nya grannarna om bara skolorna väljer att samarbeta mer. Men när det handlar om resurser känner de att de hamnar längst ner på listan.

För förutom ombyggnationerna har skolan nyligen beslutat att utrusta ettorna med datorer. Men skolans pengar räcker inte till tvåorna och treorna, förklarar Lars Andrén.
– Man känner sig inte direkt så prioriterad. Vi är väl också era elever? säger Kitty Wiking och Hanna Mattsson.