Hur lång tid tar det för ett tuggummi att försvinna i naturen? En plastflaska? Glas? Händer räcks upp i klass 7A i Gottsundaskolan och gissningarna hamnar långt under verkligheten. För plastflaskan tar det 450 år och för tuggummit 25 år.
Klassen har besök av Anna Hjerne, informatör på Uppsala Vatten och Avfall. Hon pratar om varför vi ska sopsortera. På katedern har hon ställt upp åtta grå plastkärl med skräp i. Eleverna får fortsätta gissa. Var ska olika skräp slängas? Vad är miljösmartast, att minimera inköpen eller att återvinna materialen? De får veta att om alla kapsyler samlades in i Sverige under ett år skulle de räcka till att göra karosser till 2·200 bilar.
– Gränby centrum har 1·800 parkeringsplatser. Tänk er alla bilar där och 400 till, säger Anna Hjerne.
Det hon vill att barnen ska ta med sig hem är motivation att sortera.
– Men även om barnen vill sortera är det inte de som bestämmer hemma, konstaterar hon.
Därför ska olika verksamheter och bostadsrättsföreningar i Gottsunda också få besök under våren. Dessutom ska man knacka dörr hos alla Gottsundabor och dela ut information.
Att just Gottsunda utsetts till platsen för detta stora pilotprojekt beror inte på att invånarna där är sämre än några andra på sopsortering. Stadsdelen är bara så lik Uppsalas genomsnitt med olika boendeformer och verksamheter.
Om två veckor ska Anna Hjerne komma tillbaka till klass 7A på Gottsundaskolan. Tills dess har de fått en utmaning: att ta reda på var de lämnar sitt avfall hemma, att skriva upp allt skräp de slänger på en dag och vad de kunde göra bättre eller att ta reda på var saker slängs på skolan och vad som kan förbättras där.
Efter lektionen berättar Adar Aras vad som överraskade honom mest.
– Att det tar så många år för en glasbit att försvinna.
Hur lång tid tar det då innan glas som slängts i naturen har försvunnit? Svaret är en miljon år.
– Om man ser en glasbit på marken kan man plocka upp den, säger klasskamraten Emma Stenborn.