Det är en av slutsatserna som dras av ett internationellt forskarkonsortium i världens hittills i särklass mest omfattande kartläggning av såväl nu levande som sedan länge utdöda elefantdjurs arvsmassor. Studien publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.
– Det har funnits en debatt om huruvida afrikanska savann- och skogselefanter är varianter av en och samma art eller två olika arter. Våra data visar att de har varit isolerade från varandra i en halv miljon år vilket är en så lång tidsperiod att de bör betraktas som olika arter, som därför bör bevaras båda två, säger professor Kerstin Lindblad-Toh vid Uppsala universitet och Broad Institute i USA.
Det finns alltså enligt forskarna mycket mer än ett snävt inomvetenskapligt intresse för att klassa de båda afrikanska elefantgrupperna som separata arter, och arbeta vidare för att förhindra att de går samma öde till mötes som ulliga mammutar, mastodonter och en rad andra sedan länge utdöda elefantdjur.
Ungefär 50 000 elefanter dödas varje år av tjuvskyttar och av de tre nu levande elefantarterna – asiatisk elefant och afriklanska skogs- och savannelefanter – finns i dag färre än en halv miljon djur kvar.
I studien har forskarna även undersökt lämningar efter sedan länge utdöda elefantdjur och med avancerade gentekniska metoder lyckats kartlägga deras arvsmassor. Kartläggningarna ger en både fördjupad och till stor del helt ny och förvånande bild av elefentdjurens evolution och historia.
– Den avslöjar en komplexitet som vi tidigare varit helt omedvetna om, där upprepade korsningar mellan olika arter är ett fundamentalt kännetecken under elefanternas evolution, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Detta gäller till exempel en utdöd elefantart med mycket långa raka betar, som levde i Europa för cirka 120 000 år sedan och vars närmsta nu levande släkting – på grund av utseendemässiga likheter – antagits vara den asiatiska elefanten. Dess arvsmassa avslöjar däremot att denna forntida elefantart har närmare släktskap med afrikansk skogselefant och att den på sin tid måste ha parat sig och bildat hybrider med såväl forntida afrikanska elefanter som med ullig mammut.
– Dessa korsningar mellan olika forntida elefantarter väcker frågan om hur utbredda sådana större blandningar är även hos andra artgrupper, säger Kerstin Lindblad-Toh.