Elcykeln klarar uppförsbacken

Elcyklar är på tapeten. Den har slagit stort i Japan och Europa, och nu växer den hittills småskaliga marknaden även i Sverige. Producenter presenterar den ena nya modellen efter den andra, och med slogans som "alltid medvind" eller "skönare än cykel, smartare än moped" lockas potentiella köpare till den batteriförsedda cykeln. Men priset, som ligger på mellan sju och tjugo tusen kronor, avskräcker tillräckligt för att de flesta cykelaffärer ska nöja sig med att ha ett skyltexemplar och sedan ta beställningar. Cykel-Viktor i Uppsala har valt att inte ha några alls.
- Även om många tycker att den är bra, är det mycket pengar att lägga på en cykel. Vi har många studenter som kunder, så vi har inte riktigt den målgruppen, säger Jonas Arvidsson på Cykel-Viktor.

Men Tunabackar cykel ett par kilometer bort började ta in cyklarna redan för två år sedan.
- Det är en bra grej. Försäljningen har exploderat i Sverige under våren, om man jämför med hur lite den har sålt tidigare. Jag tror att den kommer att slå ännu mer framöver, säger Magnus Larsson, butiksägare.
Han har sålt ett dussin elcyklar hittills. Utan en enda reklamation, hävdar han.
- Men kvaliteten på märkena varierar mycket.
Elcykeln kan vara en hjälp för de som har ont i knän och höfter, men ändå vill röra på sig. Ett argument av mer fåfäng karaktär gör elcykeln till ett alternativ för den hälso- och miljömedvetne som inte vill bli svettig på väg till jobbet. Och trots det höga inköpspriset är elcykeln billigare i drift än bilar och motordrivna cyklar. Det kostar omkring 20 öre milen att ladda batterierna.
- Jag har haft en kund som sålde bilen och köpte en elcykel istället. Han tar hyrbil när det blir panik, säger Magnus Larsson.
Bland antika föregångare i hans butik och verkstad står en lyxversion av denna nya tidens velociped. Dags att ge sig ut på en testtur.

De första tramptagen är försiktiga, av rädsla för vad motorns kapacitet ska göra med farten, men efter några osäkra benvev kommer jag snabbt överens med den. Cykeln susar tyst fram genom stan utan att avkräva en droppe svett. Och Carolinabacken, den som tidigare krävt en på cykeln närmast klängande kroppshållning, fixar elcykeln som utlovat och jag behöver knappt använda armarna. Nedför är det lite läskigare. Cykeln är tung och behöver bromsas ordentligt. Och att bära cykeln i trappor? Glöm det.
Elmotorn lyfter inte ett finger förrän du själv tar i med tramporna. Min förhoppning att kunna lägga upp fötterna på styret och förnöjsamt glida fram, blir snabbt grusad. Men på grund av det räknas också elcykeln som en vanlig cykel och pedaltramparen behöver varken körkort eller trafikförsäkring för att ge sig ut på vägen.

Men när jag tar min högst analoga cykel hem en stund senare känns trampet plötsligt överraskande tungt. Jag som alltid ansett mig ha starka cykelben. Vad innebär elcykeln för folkhälsan? frågar jag mig. Meningarna går isär.
- Elcykeln är mest till för de som har ett handikapp och behöver hjälp, säger Malin Ahlström på Leffes cykel.
Medan Magnus Östberg från Uppsala cykelförbund svarar:
- Det är åtminstone mer ansträngande att sitta på en elcykel än bakom en ratt.

Elcykeln klarar uppförsbacken

Posten har den, hemtjänsten har den, och allt fler "vanligt folk" börjar intressera sig för den. Det handlar om elcykeln. UNT har testat den nya flugan i Uppsalacyklisternas mardröm - Carolinabacken.