– Tänk att kunna resa bort, stänga av telefonen och bara vara. Det kunde jag inte göra när jag behövde dialys tre gånger i veckan och hela tiden väntade på att få ett telefonsamtal om att det äntligen fanns en ny njure för mig, säger hon.
I höstas berättade UNT i ett reportage om Elin Johanssons långa och till synes tröstlösa väntan på en ny fungerande njure, om hur hennes liv styrdes av den livsviktiga blodreningen vid Oscar II-dialysen i Uppsala och om hennes vädjan att fler personer erbjöd att donera sina organ när de dör.
– I höstas kändes allt hopplöst. Av alla organdonatorer som dött verkade det som om ingen någonsin hade en njure som kunde passa ihop med just min kropp, säger Elin Johansson.
Men njurtransplantationer måste inte nödvändigtvis göras med organ från avlidna. En transplanterad njure kan till och med ha bättre chans att fungera bra på lång sikt när den kommer från en levande donator. I Sverige görs numera cirka fyra av tio njurtransplantationer med njurar från levande donatorer. Till sist visade det sig att det i Elin Johanssons närhet fanns en person som var beredd och kunde skänka henne den bästa gåva hon någonsin fått. Personen är hennes mammas nuvarande man Eje Dahlgren.
– När ingenting annat fungerade kändes det rätt naturligt att jag skulle ställa upp. Jag har känt Elin länge och sett hur ledsen hon varit. Efter att ha läst en del på nätet om levande njurdonatorer kände jag inte minsta oro för att avstå från min ena njure, säger han.
I höstas gjordes den noggranna utredning vid Akademiska sjukhusets transplantationenhet som visade att Eje Dahlgrens njurar fungerade så utmärkt att han utan risk skulle kunna avstå från den ena. Däremot hade de inte samma blodgrupp, men sedan ett tiotal år är detta inte längre ett stort problem vid transplantationer.
– Därför måste jag inför operationen genomgå flera behandlingar i en maskin, som renade mitt blod från antikroppar som skulle kunna angripa den nya njuren. Och nu äter jag ett par mediciner som också ska förhindra att det bildas sådana antikroppar, säger Elin Johansson.
Till skillnad från en transplantation med organ från en död givare, som måste göras inom några timmar efter att dödsfallet konstaterats, kan en transplantation från en levande givare planeras på ett mycket bättre sätt. Redan flera veckor före transplantationen visste Elin Johansson att det var torsdag 26 maj som den skulle äga rum.
– Eftersom jag en gång tidigare gjort en njurtransplantation visste jag ungefär vad som skulle hända. Men den här gången var jag mycket mer nervös. Många tankar kretsade kring Eje. Tänk om han ställt upp i onödan och den nya njuren inte skulle fungera, säger hon.
Med en titthålsteknik som utvecklats i Uppsala togs Eje Dahlgrens högra njure ut och timmarna efter sattes den i en öppen operation på plats i Elin Johanssons kropp. Eftersom båda ingreppen gjordes under narkos minns ingen något av dem. Hittills har allt fungerat nästan bättre än väntat, både för Eje Dahlgren och för Elin Johansson.
– Även om jag inte mådde så bra direkt efteråt var det lindrigare än jag trott. Nu känns allt bra, men det bästa är att se hur mycket piggare Elin har blivit, säger Eje Daghlgren.
Redan efter en dryg vecka, då urinkatetern togs bort, märkte Elin Johansson förändringen.
– Det kändes konstigt att första gången gå på toaletten, jag som inte kissat på drygt tre år. Det gjorde litet ont, men nu har urinblåsan vant sig och det känns mycket bättre. Men ännu har jag inte vant mig vid att jag ska dricka minst 2,5 liter per dag, i stället för bara en halv liter som under dialysen. Jag kan komma på mig med att svälja mina tabletter med bara en liten klunk vätska, berättar hon.
Hon äter flera olika tabletter som ska förhindra att hennes immunförsvar angriper och stöter bort den nya njuren, men så småningom kommer hon att klara sig med färre sådana mediciner och lägre doser av dem.
Flera andra tabletter som hon tog under tiden före transplantationen behöver hon inte längre.
– Då behövde jag fem olika blodtrycksmediciner eftersom njursjukdomen ledde till att blodtrycket sköt i höjden. Efter bara några veckor med den nya njuren är blodtrycket så bra att jag kunnat sluta med fyra av dem, säger Elin Johansson.
Nu vågar hon planera för framtiden igen.
– Ett etappmål är att gå upp i arbetstid från 25 till minst 50 procent, ett annat att åka på en drömsemester till Zanzibar, säger Elin Johansson.
I reportaget i höstas uppmanade hon fler personer att tala om att de är villiga att donera organ när de dör för att korta transplantationsköerna och ge fler svårt sjuka patienter chansen till ett normalt liv.
– Även om jag själv tack vare Eje till sist fick chansen till en nystart livet tycker jag givetvis att den uppmaningen är lika viktig i dag som då. Tänk om fler av mina kamrater från Oscar II-dialysen kunde få samma chans som jag har fått, säger Elin Johansson.