Egen rapport: Heimdal inte med vid Bollhusmötet
Föreningen Heimdal var inte alls engagerad i Bollhusmötet i Uppsala 1939. Det var enskilda styrelsemedlemmar som uttalade sig mot judisk invandring. Det hävdar föreningen i en ny rapport.
Efter åtskilliga debatter om föreningens relation till Bollhusmötet i Uppsala 1939 tog styrelsen för Heimdal i vintras beslut om att granska sitt eget arkiv.
Granskningen har gjorts av Henrik Lindberg, forskare vid forskningsinstitutet Ratio och föreningsmedlem i Heimdal. Han anser i sin rapport att Heimdal felaktigt pekats ut som antisemitiskt under slutet av 1930-talet.
Varken källor i Heimdals arkiv eller annat material ger stöd för att sätta en nationalsocialistisk stämpel på föreningen.
En motståndare
"Att enskilda medlemmar kan ha haft sådana åsikter kan inte uteslutas, det är snarare troligt att så var fallet, men det gällde inte föreningen i stort eller dess ledarskap", skriver Henrik Lindberg.
Av utredningen framgår att ett flertal av styrelsemedlemmarna ansåg att Sverige skulle säga nej till att ta emot de judiska läkarna. Den enda från styrelsen som visade ett dokumenterat motstånd till uttalandet var Karl-Gustav Hildebrand.
Rapporten visar att styrelsemedlemmar från Heimdal var engagerade i debatten under Bollhusmötet 1939. Men Henrik Lindberg säger att hans efterforskningar visat att de heimdaliter som deltog i mötet agerade på egen hand.
— De uttalanden som gjordes under Bollhusmötet speglar snarare vad enskilda medlemmar tyckte och att majoriteten i styrelsen var restriktivt inställd till invandring av judiska flyktingar.
Tog inte ställning
Protokoll från ett medlemsmöte, samt ett styrelsemöte i slutet av 1930-talet vittnar om att Heimdal som förening beslutade att inte ta politisk ställning i frågan om judisk invandring.
— Föreningen tog tidigt beslut om att inte vara politiskt engagerad i Bollhusmötet. De styrelsemedlemmar som debatterade på Bollhusmötet gjorde inte detta i egenskap av heimdaliter. Flera var ju aktiva i olika studentnationer och därmed i Uppsala studentkår, säger han.
I föreningens årsskrift 1939 passar styrelsemedlemmar på att skriva om hur nöjda de är med resultatet av Bollhusmötet, där alltså en majoritet tog ställning mot judisk invandring.
— Den här hållningen var inte föreningens. Allmänheten tolkar det nog som att Heimdal stod bakom det hela, men det finns inget sådant beslut.
Enligt Henrik Lindberg finns det i arkivet få tecken på att föreningen hade kontakt med nationalsocialistiska grupperingar.
Agerade försiktigt
Han säger vidare att föreningen i slutet av 1930-talet inte diskuterade judarnas situation, varken i positiva eller negativa ordalag.
— Det beror på att föreningen agerade försiktigt. Fegt, skulle man till och med kunna säga.
UNT: Hur menar du?
— Föreningen ville eller vågade inte aktivt ta ställning. Efter kristallnatten 1938 var det så tydligt att judar var på väg att få sina mänskliga rättigheter inskränkta. Men föreningen tog inte avstånd och öppnade inte upp för insatser för judarna, man agerade fegt. Det här var en så exceptionell fråga att här borde man inte stått passiv utan tagit ställning.
Rapporten kommer att diskuteras vid ett seminarium på Historiska institutionen på måndag.
FAKTA
Vid Bollhusmötet i Uppsala 17 februari 1939 röstade en majoritet av studentkåren för ett uttalande där man vädjade till regeringen om att inte släppa in tio judiska akademiker i Sverige. Uttalandet föregicks av en lång debatt som speglade rasistiska och nazistiska åsikter som en del studenter sympatiserade med. Studentmötets slutliga val av uttalande avgjordes med rösterna 548-349 och innebar att man avrådde en judisk invandring, dels av konkurrensskäl, dels av invandrarfientliga skäl.
Studenter som röstades ned var oroliga över invandringen av kvalificerad utländsk arbetskraft av bland annat judisk börd. Dessa ville dock markera att Sverige hade ett ansvar i arbetet med att hjälpa utländska flyktingar.
Bollhusmötet ägde rum i nuvarande Svettis lokaler intill Svandammen i Uppsala.
Så jobbar vi med nyheter