Det är många som ska samsas på Fyrisån, från tur- och motorbåtar till kanoter. Roger Wilde är ofta ute på ån, han tränar med kajak flera gånger i veckan. Efter några års uppehåll återvände han till Fyrisån i höstas och han reagerar både på hastigheten och bristen på hänsyn från motorbåts- och vattenskoterförare.
– Det är ungefär som att du tänker dig att du ger dig ut i löparspåret för att springa och sedan är det också tillåtet att köra motorcykel där i 120 kilometer i timmen.
Roger Wilde tror att mycket av problemen på bottnar i ren okunskap.
– De vet inte vad som händer när deras båtar kommer, de har inte den sjökunskapen.
Fyrisån slingrar sig upp från Flottsund till stan, med många krökar och skymd sikt. Det är hastighetsbegränsning i ån, 7 knop på vissa sträckor och 4 knop, som motsvarar 7,4 kilometer per timme, på känsligare delar. Trots detta går det ibland alldeles för fort och även om en båt eller skoter saktar ner när de ser att de fått sällskap av en kanot så saktar de inte ner tillräckligt och inte i tid.
– Jag klarar mig för all del, jag är en van kanotist, men jag tänker på dem som är nybörjare och lite gröna. Jag har paddlat i hela mitt liv och jag skulle aldrig våga ta ansvar för en omyndig person på Fyrisån, säger Roger Wilde.
Både Friluftsfrämjandet och Kanotsällskapet Ägir har verksamhet för barn och ungdomar på Fyrisån.
– Vi ska hålla till höger och vi ska vara ute vid kanten, men det går inte alltid. Det är svårt att få en kanadensare till sidan när det är ovana paddlare, säger Sofie Wikberg, barn- och ungdomsledare på Friluftsfrämjandet.
Mats Adolfsson, ungdomsledare för KS Ägir, berättar att de ger sig ut på ån i små grupper med barnen, de minsta är runt nio år gamla.
Förutom det akuta i att båtar och vattenskotrar passerar en grupp barn i kanoter i allt för hög fart, gör svallvågorna också att vattenväxter lossnar från åns botten och stränder.
– När det är som värst kanske man paddlar ett par hundra meter, sedan får man stanna och backa så att växterna lossnar från kanoten.
Lutz Ahrens är kassör och vice ordförande för Uppsala akademiska roddarsällskap, som tränar på Fyrisån under hela säsongen. Roddarsällskapet har ingen ungdomsverksamhet, alla aktiva är över 18 år och mer erfarna. Det har inte inträffat några allvarliga incidenter, såvitt han känner till, men han berättar att irritationen är stor bland roddarna över situationen.
Han skulle gärna se att polisen gjorde regelbundna hastighetskontroller på ån, något som även Roger Wilde och Mats Adolfsson efterlyser.
– Vi skriker efter dem, men vi kan inte bötfälla fortkörarna. Om polisen genomförde kontroller där skulle det avskräcka andra från att köra för fort. Nu vet de att de kan göra som de vill utan att någonting händer, säger Lutz Ahrens.
Det finns en särskild sjöpolis inom Polismyndigheten, deras uppgift är just att förebygga och ingripa mot brott på sjön, bland annat fartöverträdelser. De har dock bara verksamhet på några få platser – och Uppsala är inte en av dem. Däremot står det polisen fritt att söka hjälp från sjöpolisen om det behövs, men det har man hittills inte gjort från Uppsalapolisens sida.
– Jag tror aldrig att jag har varit med om att vi har gjort någon hastighetskontroll i Fyrisån. Men om det är så att det är ett stort bekymmer och vi får larm om att det sker, så kan vi absolut ta hjälp av ställen där man har sjöpolis, säger Lisa Sannervik, presstalesperson på Uppsalapolisen.
Hon har inte hört talas om att det skulle ha kommit in några anmälningar om fortkörning eller vårdslöshet i Fyrisån.
– Men det är en liten sträcka som är hastighetsbegränsad och det är klart att det kan finnas de som kör för fort där, säger Lisa Sannervik.