Manifestationen som Alex Fälting anordnade i oktober 2017 på Stora torget i Uppsala samlade hundratals människor.
Bara några dagar efter att #metoo drog i gång på allvar den 15 oktober 2017 anordnades en stor manifestation mot sexuellt våld och trakasserier på Stora torget i Uppsala. Alex Fälting, som höll i manifestationen, anade att något stort höll på att hända.
–Jag såg på Facebook att några ordnade en demonstration i Stockholm och bestämde att jag ville ordna en här i Uppsala också. Jag tyckte det var ett väldigt aktuellt och viktigt ämne, det fanns verkligen en stämning av att det var bråttom och att något måste hända, säger han.
När han ser tillbaka på de gångna åren tycker han att #metoo har bidragit till att göra skillnad.
– Jag tycker att det har skett en stor förändring i hur arbetsplatser, och till viss del samhället i stort, förhåller sig till och hanterar sexuella trakasserier. Nu är alla överens om att sexuella trakasserier är dåligt, att det är något som ska tas på allvar och något som ska få konsekvenser för den som utför det. Att veta att man i mycket större utsträckning än tidigare kommer bli lyssnad och trodd på om man berättar om sexuella trakasserier är så viktigt, och där har #metoo verkligen gjort stor skillnad, säger han.
Men han anser också att det saknas en bredare analys och önskar att #metoo hade ökat medvetenheten inom fler områden kring könat förtryck.
– Det är superviktigt att bemöta och hantera sexuella trakasserier, men jag tror det är minst lika viktigt att också uppmärksamma att det bara är en del av ett mycket större problem av patriarkalt förtryck.
Några som arbetar mycket med frågor som rör just patriarkala strukturer är föreningen MÄN i Uppsala. De startade hashtaggen #eftermetoo, så att män kunde träffas och diskutera. Simon Fagerlund, föreningens ordförande, anser att det är viktigt att män pratar med varandra.
Simon Fagerlund, ordförande i föreningen MÄN (för jämställdhet) Uppsala som fick tillströmning efter #metoo-kampanjen 2017.
– Det handlar inte om att vi menar att män begår sexuella övergrepp av sin natur, men man kan ändå lära sig om samhällets normer. För lösningen till dessa problem finns hos män, och många ville vara med och hjälpa till – även om man kanske inte var en konkret del av det som #metoo syftade på, alltså övergrepp, säger han.
Han är dock lite besviken över att #metoo inte riktigt fick så stor effekt som han hade önskat, även om han kan se att det bidragit till vissa skillnader.
– En viss bestående verkan finns ju. Det är mer självklart att prata om dessa saker nu än innan #metoo, det är lättare att sätta i gång ett samtal. Men jag hade önskat att intresset för dessa frågor, framförallt hos män, skulle ha varit större. Det fanns mer engagemang från början när det var brinnande färskt.
Viltmästaren och jägaren Josefine Jerlström, startade uppropet #vigörpatronur tillsammans med jaktkollegan Jessica Knecht för att uppmärksamma sexuella trakasserier inom jägarkåren. Det uppropet kom dock först 2019, två år efter att rörelsen tog fart.
– Vi startade den för att vi såg ett behov av att belysa de ojämlikheter som fanns, och var ganska förvånande att ingen annan hade gjort det innan. Vi trodde inte att det skulle bli så stort, men berättelserna bara strömmade in – det kom hundratals. Och det fortsätter komma in berättelser än i dag, säger hon.
Josefine Jerlström startade uppropet #vigörpatronur tillsammans med jägarkollegan Jessica Knecht.
Däremot blev det svårt för Jessica och Josefine att driva allt på egen hand, vilket ledde till att det aldrig riktigt tog fart.
– Vi har saknat fler som engagerar sig. Väldigt många stöttade oss och så, men det kändes ändå som att ingen riktigt tog bollen. Det var inga stora jägarorganisationer som tog tag i det, och vi hade inte orken att driva det på heltid. Jag önskar att vi kunde göra mer och att fler ansluter sig. Det känns lite dystert, säger Josefine.
Hon säger också, precis som Alex och Simon, att den största skillnaden som #metoo bidragit till är att det är lättare att prata om sexuellt våld och trakasserier i dag.
– Jag tror och hoppas att det är lättare att säga ifrån nu, jag känner så i alla fall. Men jag tycker att jämställdhetsarbetet måste innebära mer än det. Både män och kvinnor måste jobba tillsammans för att det ska bli bättre. Inom jägarkåren så har till exempel flera kvinnliga nätverk vuxit fram, och blivit starkare. Det är bra att det finns, men kvinnor ska ju inte behöva känna ett behov att segregera sig. Jag blir lite orolig över att den trenden har ökat, säger hon.