"Jag har hört att en del personer uppfattat mig som hård i rättssalen och blivit rädda för mig."
En dag för många år sedan ringde det på dörren hemma hos Leif Ericksson i villan i Vattholma där han då bodde. Utanför stod en kvinna som han inte kände. Hon var 21 år, heter Hanna Eriksson och hade just lämnat en kristen sekt kallad Finlands Förebedjare som fanns i Uppsalatrakten. Där hade hon som barn utsatts för andeutdrivning och flera andra svåra upplevelser. Hanna Eriksson visste att Leif var advokat och sökte upp honom för att be om hjälp. Det slutade med att hon flyttade in hos hans familj.
– Leif och hans hustru innebar ett otroligt stöd för mig under den svåra period av livet jag då befann mig i, säger Hanna Eriksson till UNT.
Hon bodde i Leifs familj under två månader. Rätt generöst agerat mot en främling kan tyckas, men Leif rycker på axlarna.
– Hanna behövde skydd, konstaterar han när vi träffas i hans lägenhet mitt i Uppsala.
Händelsen är rätt talande för Leif Ericksson, en person som gjort sig känd för ett stort och varmt hjärta.
Efter 34 år som advokat i Uppsala är han nu på väg att pensionera sig. Han är mest omskriven som Fadime Sahindals advokat men har varit inblandad i många andra stora mål, bland annat Lasermannen och Knutby.
Leif Erickssons juristutbildning tog nio år. Han gjorde ett långt avbrott då han var lokförare på ett järnverk. Han är den första i sin familj som tagit en akademisk examen.
I fjol vittnade en kvinna vi kan kalla Eva om våldet och förnedringen hon utsatts för i Knutbysekten. Hennes målsägarbiträde var Leif Ericksson.
– Jag behövde mycket stöttning och trots att jag hade med mig en terapeut till domstolen blev det Leif jag vände mig mest till. Han är väldigt empatisk och engagerad och blev mer som en vän.
Eva berättar att pressen under rättegången var så stark att hon en dag ramlade ihop när hon lämnade tingssalen.
– Leif kramade om mig och satte sig och pratade med mig. Jag vet inte vad jag hade gjort utan honom, han har betytt så otroligt mycket.
Knutbyrättegången i Uppsala tingsrätt 2020 då Leif Ericksson företrädde en kvinna som blivit misshandlad i sekten.
Leif Ericksson, som fyllt 70, säger att han numera blickar mer bakåt än framåt.
– Jag har haft ett fantastiskt spännande jobb. Många skulle säkert betala för att få vara med och lyssna på en del mål jag arbetat med.
Det hela började i Nyköping där Leif Ericksson växte upp i en arbetarfamilj. Pappan jobbade på järnverket och mamman var butiksbiträde. Som pojke såg Leif en dramaserie på tv om försvarsadvokaten Perry Mason som var som en terrier i rättssalen. Det avgjorde hans yrkesval. Han började plugga juridik och säger att han drevs av en slags revanschlust.
– När jag sökte till realskolan skrattade läraren åt mig. Hon tyckte det var tokigt att jag skulle börja där och det satte sig djupt.
Leif Ericksson håller alltid telefonen öppen åt klienter som sitter häktade. "Jag lider själv av klaustrofobi och vet hur jobbigt det är att sitta instängd." Här är han i sin bostad i centrala Uppsala.
Efter ett par års studieavbrott då han var lokförare åt järnverket blev han den första i sin familj som tog en akademisk examen. Under sin tid som mods hade han skaffat sig långt hår och det höll han fast vid som jurist. Han skrattar åt minnet när han som 30-åring klev in på länsrätten i Östersund för att börja som notarie och då blev tagen för klient på grund av sitt långa hår. Efter en sväng som en av ytterst få långhåriga domare i kammarrätten sadlade han om till advokat.
– Advokat är mycket roligare än att vara domare. Man får mycket uppskattning och uppmärksamhet, man uppträder inför rätten och syns i media. Jag tror inte att kollegorna vill erkänna det men man måste vara lite exhibitionist för att vara advokat.
Hästsvansen har inte bara dragit till sig blickar utan faktiskt haft betydelse för honom i yrket, inte minst ekonomiskt. Som advokat med egen firma gäller det att få in klienter och då är det bra att sticka ut.
Att det dyker upp en advokat med långt hår i rättssalen kanske sticker en del i ögonen men för Leif Ericksson har frisyren inneburit stora fördelar. Bilden är tagen i Uppsala tingsrätt.
– Jag har ett vanligt namn som folk inte kommer inte ihåg, men de lägger märke till frisyren. "Jag vill ha han med hästsvansen", kan misstänkta säga när de begär en advokat. En gång fick jag rådet: "Klipp dig inte, då förlorar du hälften av klienterna".
Samtalet med Leif Ericksson genomsyras av hans intresse för de människor han mött. Fadime och arbetet mot hedersrelaterat våld har präglat hans yrkesliv men där finns även många som inte fått så stor uppmärksamhet. Han berättar om en kille i 15-årsåldern från ett utsatt område i Uppsala som kommit som flykting, hamnat snett och misshandlat folk på stan.
– Jag blev hans försvarare och märkte snabbt att han var smart. "Jag vill bli advokat", sa han. Efter hand kom han på rätt köl och när han började plugga juridik stod min byrå för kurslitteraturen. Han är i dag en av Sveriges främsta experter inom sitt juridiska område.
Uppsalaadvokaten är ett stort fan av The Beatles.
Leif Ericksson har försvarat många ungdomar med invandrarbakgrund. Han har kommit nära flera av dem och bjudits hem till familjerna på middag.
– Många av de här killarna är väldigt intelligenta. Att de håller på med kriminalitet beror inte på att de kommer från andra länder, utan på att de har svårt att ta sig fram i samhället.
– Faktum är att brottsligheten i samhället gått ner, men ingen tror på det eftersom medierna älskar att skriva att det blivit värre. Politikerna får inga fördelar av att säga hur det är utan ropar på strängare straff och det riktas till stor del mot invandrarkillar.
"När jag som ung skaffade långt hår vägrade min pappa under lång tid att prata med mig", berättar Leif Ericksson som dock inte vek ner sig.
Leif Ericksson beräknar att han försvarat 25-30 mordanklagade personer men tycker inte att han mött onda människor, bara onda gärningar. Hans hållning gentemot klienterna har varit öppen, de som suttit häktade har fått ringa dag som natt vilket ibland tagit mycket tid. En kvinna som var misstänkt för mordförsök ringde honom en timme varje dag – i nio månader.
– De häktade får bara ringa en enda person, advokaten, så jag har alltid hållit telefonen öppen för dem, förklarar han.
Ett fall som berört honom mycket handlar om en treårig pojke som blev omhändertagen och senare avled. Trots att det gått flera år blir känslorna så starka under intervjun att han börjar gråta.
Ibland drar Leif Ericksson ut på vägarna med sin 1800-kubikare och de andra i Lawriders, ett gäng på ett 15-tal brottmålsadvokater.
Var kommer din empati ifrån?
– Kanske från mina föräldrar. De öppnade dörren för människor som hade det svårt och flera av dem fick bo hos oss. Men det finns många, mest motparter, som tycker illa om mig. Jag har ibland uppfattats som hård i rättssalen och vet att en del varit rädda för mig.
Han säger att hans arbete varit fascinerande genom de människor han lärt känna. Så varför lägger han då av?
– Jag har varit med om så mycket och vad mer kan det bli? Dessutom tynger ansvaret allt mer. Säg att jag är övertygad om att en klient är oskyldig. Mot sig har klienten åklagare, polis och domstolen. Den enda som står mellan klienten och en fällande dom är jag. Det är en fruktansvärd anspänning och den har inte blivit inte mindre med åren.
Leif Ericksson säger att hans yrkesliv varit spännande men att han efter alla rättsfall börjar känna sig en smula mätt. Här är han på besök i Uppsala tingsrätt.