Efter år av misshandel lämnade hon mannen
Steget var svårt att ta. Men efter år av misshandel lämnade hon till sist hemmet tillsammans med barnen. Ett skyddat boende hos Kvinnojouren i Uppsala blev räddningen undan mannens slag. Utan det stöd jag fick av Kvinnojouren hade jag nog varit kvar hos honom än, säger kvinnan.
— Innan det här hände mig tänkte jag alltid: "Dumma kvinnor som inte går efter första slaget". Jag trodde att det bara var veka kvinnor med dåligt självförtroende som stannade kvar. Men det är inte så enkelt. Mellan slagen är ju allt så bra.
Misshandeln diskuterades aldrig i hemmet. Han låtsades som ingenting efteråt. Hon teg och såg till att dölja sina blåmärken för omgivningen med smink och bortförklaringar.
Oro för barnen
— Med tiden blev det bara värre. Mot slutet kunde han bli arg för de mest obegripliga saker, att jag stekte köttet fel. Jag lärde mig att känna igen signalerna, berättar kvinnan.
Efter att barnen kommit till världen kretsade oron inte längre bara kring hennes egen situation.
— Han har aldrig slagit barnen. Men jag insåg ändå att barnen trots sin låga ålder fick se och höra för mycket. Det var främsta därför jag kände att jag måste göra något.
Genom en bekant fick kvinnan kontakt med Kvinnojouren. Ganska omgående fick hon hjälp med ett skyddat boende.
— Mitt stora problem var att jag inte hade någon släkt eller några nära vänner alls i Uppsala. Jag hade ingenstans att ta vägen. Utan Kvinnojourens hjälp hade jag aldrig orkat lämna honom.
— Det var oerhört skönt att få prata med människor som förstod vad det handlar om utan att känna press på sig, tycker kvinnan.
Anonym dörr
Hon valde att inte polisanmäla mannen.
— Jag orkade helt enkelt inte. Och eftersom han är barnens far kommer vi ju att på ett eller annat sätt ha kontakt genom livet.
I dag bor kvinnan i egen lägenhet. Men hon vill fortfarande inte att mannen ska veta var hon och barnen finns. På dörren står inget namn.
— Jag är inte lika rädd för honom längre. Och jag ser till att barnen får prata med honom i telefon. Men jag behöver mer tid för att klara av att möta honom.
Under sina månader vid Kvinnojourens skyddade boende läste kvinnan mycket om kvinnomisshandel. Hon berättar att hon i början framför allt var ivrig att finna statistik över hur vanligt det är att män som misshandlar sin kvinna en dag slutar att slå. För hon har haft svårt att helt släppa taget.
— Jag vet att det måste låta konstigt, men jag tycker fortfarande om honom. Det är det som gör allt så svårt. Men jag har kommit så långt med mig själv att jag inser att inget skulle bli annorlunda om jag gick tillbaka till honom.
Så jobbar vi med nyheter