-Vi bodde på ett flyktingläger i tennishallen i Enköping. Där var det bara kvinnor och barn, männen bodde på ett annat ställe. Vi var 116 stycken och sov i våningssängar på bruna, sträva papperslakan som prasslade när man vände sig, säger Edith Kotka Nyman om sin första tid i Sverige.
Trots att hon och de andra barnen i flyktinglägret inte kunde ett ord svenska fick de börja i skolan. Edith kom till Sverige i september och redan till julen fick hon sina första betyg. Till sommaren hade hennes far fått ett jobb och en lägenhet i Uppsala så familjen flyttade dit.
Men minnena från kriget var svåra för Edith att göra sig av med.
-Jag var paniskt rädd för bombanfall. I Uppsala fanns en militärflygplats och jag minns hur jag kurade ihop mig i skolbänken varje gång ett plan flög förbi och det beteendet satt i länge, säger hon.
Edith Kotka Nyman har bott i Sverige i 68 år och i Märsta i 48 år, men trots det känner hon sig estnisk innerst inne. Hon besöker ofta sitt hemland och har pratat estniska med sina barn, som är födda i Sverige på 60-talet.
På 1970-talet läste Edith Kotka Nyman estniska på Uppsala Universitet och började sedan arbeta som hemspråkslärare i flera olika kommuner i norrort.
-Jag har också gett ut läroböcker i estniska. Det var ont om läromedel och då tyckte jag och en kollega att vi kunde göra en bok själva. På den tiden kunde man inte ha estniska böcker för de var fyllda av kommunistisk propaganda, säger hon.
Den fjärde maj fyller Edith Kotka Nyman 80 år, men den ansenliga åldern stoppar henne inte från att fortsätta undervisa. En gång i veckan håller hon en kurs i estniska på Estniska huset i Stockholm.
-Det är som en vänkurs med några personer som har gått kursen i ganska många år. Vi brukar skoja och säga att det är en à la carte-kurs – de kan välja vad de vill lära sig, säger Edith Kotka Nyman.
När Edith Kotka Nyman får lite tid över tillbringar hon den ofta med en bok, gärna med en engelskspråkig deckare om det bara handlar om tidsfördriv.
-Jag får snart flytta ut själv för att få rum med böckerna. Jag läser väldigt fort, ett par böcker i veckan. Ibland kanske jag läser för mycket så att jag skjuter upp annat jag borde göra, säger hon.
En sak som inte hinns med lika mycket som förr är målandet. Edith Kotka Nyman är utbildad teckningslärare vid Konstfack i Stockholm och väggarna är fyllda av egenmålade tavlor. Idag skriver hon mer än hon målar – hon skriver både uppsatser till tävlingar och liknande samt skriver artiklar för en estnisk tidning i Stockholm.
Sedan 1990 är den estniska orten Rakvere vänort till Sigtuna kommun. Rakvere råkar också vara Edith Kotka Nymans hemort, men hon säger att hon, till skillnad från vad många tror, inte var inblandad beslutet att göra Rakvere till vänort.
Edith Kotka Nyman är ordförande i Sigtuna-Rakvere vänförening som har omkring hundra medlemmar. Vänföreningen har inget med kommunens vänortssamarbete att göra . Föreningen skapar andra vänskapsband än bara politiska kontakter.
-Vi från vänföreningen har skickat 56 lastbilar med möbler, kläder och leksaker till Rakvere genom åren.Vi har varit runt 150 medlemmar tidigare, men vi har blivit färre. I början var alla så intresserade när Estland blev fritt, men nu är det inte så mycket längre, säger hon.
Den fjärde maj fyller Edith Kotka Nyman alltså 80 år och det ska firas med stort kalas på Estniska huset i Stockholm. Familj och vänner kommer samt gäster från Rakvere i Estland. Tillsammans ska de hylla en pigg och aktiv 80-åring som enligt egen utsago ”har så mycket att göra att jag inte hinner med att mata duvorna ”.