Ebba Ettemo, 15, är tränare för Uppsala segelsällskap och fortfarande chockad när hon berättar historien. Tillammans med några kompisar skulle hon ut med motorbåten, men planerna förändrades hastigt när en båt började brinna.
– Vi hade precis kommit till vattnet när vi hörde en jättesmäll och någon som skrek på ambulans. En kompis ringde 112 och jag ringde pappa som kom ner med flytvästar, säger Ebba Ettemo.
Tack vare deras modiga ingripande kunde de hindra elden från att spridas till närliggande brygga.
– Allt gick i slowmotion, nästan som i en actionfilm. Vi åkte ut med gummibåten, men det enda jag minns är pappas röst som skriker åt mig att jag hade en chans på mig att träffa med ankaret. Hade det tagit någon minut längre med ankaret kunde branden ha spridit sig till bryggan med tio båtar och tagit eld, men som tur var träffade jag rätt, säger Ebba Ettemo.
Samtidigt som händelserna utspelade sig menar Ebba Ettemo att det fanns fler som kunde ha hjälpt till.
– Det var jättemånga människor på bryggorna som bara stod och tog bilder. Det känns lite dumt att de bara stod där medan vi juniorer fick göra allt, säger hon.
Hur mår du i dag?
– Jag mår bra när jag gör saker, men på kvällarna är det jobbigt innan jag somnar. Allting känns som en dröm. Sen är jag lite mer försiktig när vi åker motorbåt och jag kanske tänker på hur jag skulle agera om något hände, men det kommer gå över. Nu är jag en erfarenhet rikare i alla fall, säger Ebba Ettemo.