Marcus Papp tar emot med ett fast handslag, iförd marinblå slimmad kostym och lila slips med vita prickar. Ljudlöst går vi över heltäckningsmattorna in till Navexa Securities Uppsalakontor.
Navexa är ett företag i finansbranschen. Här finns inga uttalade regler för medarbetarnas klädsel, men i praktiken är det välsittande kostymer som gäller. Klädvalet handlar om att inge förtroende hos kunderna, säger Marcus Papp.
– Näst efter hälsan är den egna ekonomin det viktigaste för många. Man måste känna att man litar på den som ska förvalta ens pengar.
Men framför datorn inne på kontoret, där kunderna inte kan se honom, kan han tillåta sig en lite ledigare klädsel.
– På hösten, när det börjar bli kallt men innan elementen har kommit i gång, brukar jag ta av mig kavajen och skorna och dra på mig kofta och fårskinnstofflor i stället. Då får man se till att inte bli upptäckt när man går för att hämta kaffe.
Lars Holmberg, sociolog vid Uppsala universitet, kallar kostymen en ”klassisk auktoritetsuniform”. Det är ingen tillfällighet att den bärs av yrkesgrupper som ekonomer och jurister, menar han, eftersom pengar och paragrafer ses som viktiga saker i vårt samhälle.
– Domare i vissa länder bär ju peruk och gammalmodiga dräkter. Även om det inte är så i Sverige är principen densamma – med sina kläder visar man att man representerar något större än sig själv.
En yrkesgrupp som har övergett kostymen de senaste decennierna är lärare. Inte heller det är någon slump, tror Lars Holmberg.
– Så sent som på 70-talet fanns det fortfarande en lektorsstil som var förknippad med en viss pondus. Sedan dess har det skett en devalvering av läraryrkets status och det syns på kläderna.
Även på arbetsplatser där det saknas uttalade klädkoder brukar människor spontant bli allt mer lika varandra. De flesta vill känna tillhörighet och tycker att det är obehagligt att avvika från normen. Men det handlar lika mycket om att man faktiskt börjar dela den smak som råder på jobbet, menar Lars Holmberg.
– Du kan skratta åt klädstilen på ditt nya jobb men efter ett år har du själv börjat gilla de där kläderna.
Kerstin Wallin arbetar på frisersalongen Hår & Häpna. För en frisör hör det till jobbet att följa trender välja kläder med omsorg, säger hon.
– Vi jobbar ju på sätt och vis i modebranschen, så vi klär nog upp oss lite mer. Vi är elva personer som jobbar här och alla har sin stil, men ingen kommer ju hit i mjukisbyxor.
Klädvalet har betydelse för hur för hur en frisör uppfattas av kunderna, tror Kerstin Wallin.
– Många är uppmärksamma på vad vi har på oss och framför allt hur vi ser ut i håret.
Kontrasten är slående mellan frisersalongen i city och den leriga utgrävningsplatsen i Gnista där UNT träffar arkeologen Andreas Hennius. Här ska det byggas en parkering till nya Ica Maxi och nu ligger grinande dödskallar från medeltiden i dagen bara några meter från de inte ont anande bilisterna som kör förbi på Almungevägen.
När arkeologerna gräver har de numera av säkerhetsskäl alltid självlysande arbetskläder, men just i dag är Andreas Hennius klädd för kontoret.
– Jag har i princip samma kläder på jobbet som hemma, säger han.
Arkeologer är i allmänhet slafsigt klädda, tycker Andreas Hennius.
– Även på uppklädda tillställningar kommer många i jeans och t-shirt. Vi kanske är de sista rebellerna, säger han och skrattar.
Sociologen Lars Holmberg menar att informella klädkoder på arbetsplatser fyller en viktig funktion.
– Vi är vi, de andra är dom. I många yrken behövs den här gruppkänslan för att kunna prestera tillsammans, säger han.
Baksidan kan vara att en allt för stor likriktning kan hämma förmågan att tänka nytt.
– De som jobbar inom kreativa yrken, exempelvis reklamfolk, är ofta de mest likriktade av alla. Man kan undra hur kreativa de är egentligen.