I början av decenniet skall alla pojkar bära hatt och flickorna pärlcollier runt halsen under det tuperade håret. Mot slutet har allt förändrats: det som gäller är jeans och en jacka från försvarets överskottsförsäljning. Det handlar inte längre om att bli vuxen så fort som möjligt. 1960-talet är årtiondet då samhället vrider sig runt sin axel. Tonårsidealen blir allmän norm, nya värderingar på familjeliv, politik och sex förändrar sättet att tänka.
I dagarna har Drottninggatan flyttats drygt 40 år tillbaka i tiden. Det skall bli filminspelning av Stieg Larssons över hela världen spridda Millenniumthriller. För några veckor förvandlas Uppsala till Hedestad, en kuliss åt Hollywood. Mellan Trädgårdsgatan och Nedre Slottsgatan har fasaderna ändrat karaktär. Ett gjutjärnsstaket har täckts över med ett brädplank. På Stockholms nations vägg trängs skyltarna med Mjölkbar, Skomakare in på gården och CJ Berghs bokhandel. Mitt emot finns Hotell Adler med balkong och lampetter, grundat 1890. Lite längre ner har videobutiken ersatts av en kött- och charkuteriaffär.
Såg det verkligen ut så i Uppsala, den mellanstora stad vi levde i 1966, då filmen utspelas? I den mån skyltarna är signaler har man träffat rätt. På 1960-talet fanns ännu livsmedelsaffärer på gångavstånd. Längs Drottninggatan såldes böcker av både Nordmarks, den första tiden, och sedan Studentbokhandeln och Bok-Viktor. Stadshotellet tog emot såväl natt- som matgäster. I hög grad var Drottninggatan ungdomarnas stråk, fram och tillbaka, från Nybron till Trädgårdsgatan med de tre biograferna Röda kvarn, Grand och Skandia. Längre upp och längre ner låg Slottsbiografen och Centrumbion.
Den som tog en paus sittande på Nybrons räcken kunde se och höra raggarbilarna, som med öppna rutor körde sina ideliga rundor längs Östra Ågatan, över Stora torget och nedför Svartbäcksgatan. Nybrotjej var en inte helt entydig benämning. Uppsala hade sina varuhus Tempo och Forum, i andra städer hette de Domus, så småningom även Epa.
Ännu mera än affärer och biografer var nog 1960-talet en tröskel och en stämning. Och till en början ett öppet decennium. Jazzen från 1950-talet ersattes av Elvis. Så kom rock’n’rollen, efter den
Beatles och P som i Pop. Blickarna riktades mot världen utanför Sverige. Det började med kampanjen mot atomvapen och motståndet mot apartheid i Sydafrika. Över lag växte intresset för Tredje världen och kolonierna, som var på väg att göra sig fria. Så kom den nya vänstern och demonstrationerna mot
Vietnamkriget och röda schatteringar av alla de slag med alla upptänkliga bokstavskombinationer.
På bokfronten innebar kärleksantologierna att ett tabu hade brutits. P-pillren var inledningen till kvinnornas frigörelse. Det var de stora barnkullarna från andra världskrigets år som vuxit upp och tog över initiativet. Till en del var medelklassungdomarna tongivande. Men där fanns också de med föräldrar som hade sina rötter i 30-talets socialt skiktade Fattigsverige.
1960-talet och Hedestad binder ihop det Sverige som en gång fanns med det land vi lever i i dag. Idealen med en så lång ungdomstid som möjligt och värderingar som hör tonåren till gäller sedan dess. Många av nycklarna till dagens samhälle finns alltså i de förändringar som tog sin början under den här tiden.