Det var när 52-årige Eric, som lider av demens, skulle stiga på bussen vid Stora Torget tillsammans med sin fru, Carolinas mamma, som mamman fick ett telefonsamtal. Och plötsligt var Eric borta.
– Hon brukar alltid ha stenkoll på honom. Pappa får alltid kliva på efter henne och när hon gått på och betalat för dem båda fick hon ett telefonsamtal. Hon tittade fram för någon sekund och när hon vände sig om igen var han borta, säger Carolina. Dörrarna stängdes, mamman försökte få bussföraren att stanna, Eric syntes ingenstans, och av bussföraren fick hon inget gensvar.
– När han ska hem brukar han bli rätt otålig. Så vi trodde att han hade hoppat på buss 2 som stod framför den mamma var på.
Då var klockan strax efter 14 på tisdagen. Polisen larmades och Carolina tillsammans med anhöriga började söka längs med 2:ans linje mot Gamla Uppsala. Men Eric hittades inte.
– I efterhand verkar det som att han måste ha promenerat raka vägen till dit han hamnade. Polishundarna hade fått upp något spår vid stadsbiblioteket, han kanske var in och värmde sig under dagen för det var ju svinkallt ute den tid han var borta.
I takt med att timmarna gick växte sökpådraget. Väktare på stan sökte, polisen la alla sina resurser på att leta efter Eric, och frivilligorganisationerna Missing People och FIKK mobiliserade volontärer.
Men det var ett tips från en förbipasserande som skulle leda Carolina och hennes fästmö till det dike där pappa Eric låg. Då hade han varit försvunnen i snart 30 timmar.
– Flera hade tipsat om att de sett en man som liksom vinglade lite med armen, gående längs vägen mot Björklinge. Polisen hade kollat upp det, men jag tyckte det lät så troligt att det skulle vara pappa att jag var tvungen att kolla upp det.
– När vi kom fram var redan två polisbilar där för att söka igenom skogen, vi körde sakta längs vägen och lyste med en bygglampa mot väggrenen.
Och där låg han – och skämtade.
– Han var så klar, trots sjukdomen. Han kunde svara på alla våra frågor. Och han var jätteglad. När vi kom fram sa han på spanska: "Jag puschade på". Han skämtade hela vägen till sjukhuset. Min kompis som var först fram till honom sa att det såg ut som att han bara väntade på oss. Det är ett mirakel, säger Carolina.
Eric ligger fortfarande kvar på sjukhus under uppsyn av läkare, men han mår under omständigheterna bra, säger dottern som är tagen av all hjälp de fått i sökandet.
– Vi är så förvånade över uppslutningen, allt ifrån väktare och polis till bekanta, främlingar och frivilligorganisationer. Vi är evigt tacksamma.