Dottern blev av med lönen efter fem Är
I sju Är har Berith Samuelsson, Uppsala, tagit hand om sina gamla förÀldrar Ingrid och Gösta Andersson. Under fem av de Ären var hon anstÀlld för att vÄrda dem, en anstÀllning som drogs in 2003.
Berith Samuelsson, hÀr med pappa Gösta Andersson, 89 Är, förstÄr inte varför kommunen inte bÀttre tar vara pÄ möjligheten att lÄta anhöriga sköta om de Àldre.
Foto: Staffan Claesson
Hon tyckte det kÀndes rÀtt, och accepterade förslaget. Men i
januari Är 2003 drogs anstÀllningen in.
â Jag tror att mĂ„nga anhöriga som vĂ„rdar sina gamla lever pĂ„ marginalen. I mitt fall innebĂ€r det indragna anhörigstödet att familjen mĂ„ste leva pĂ„ min mans lön. SjĂ€lv Ă„ker jag mellan BĂ€linge, dĂ€r jag bor, och mina förĂ€ldrar i SĂ€vja sĂ„ gott som varje dag.
Berith Samuelsson har svÄrt att förstÄ varför kommunen inte tar vara pÄ möjligheten att lÄta anhöriga sköta om de Àldre.
â SĂ€rskilt med tanke pĂ„ hur svĂ„rt det Ă€r att fĂ„ personal till hemtjĂ€nsten.
I januari i Är lÀmnade hon in en ny ansökan om att fÄ anhörigstöd. Fortfarande har hon inte fÄtt nÄgot svar frÄn Uppsala kommun.
â Men en bistĂ„ndshandlĂ€ggare sade till mig att det inte var nĂ„gon idĂ© att ens ansöka om stöd.
Hon tycker att det i första hand Àr anhöriga som borde erbjudas möjligheten att sköta om de gamla, kompletterat med hemtjÀnst.
â De Ă€ldsta har dragit det tyngsta lasset nĂ€r Sverige byggdes upp. Vi bör visa dem respekt pĂ„ deras Ă„lderdom genom att lyssna pĂ„ deras önskemĂ„l.
Berith Samuelsson sÀger att hon Àr medveten om att mÄnga anhöriga inte orkar eller kan ta hand om sina gamla.
â Det Ă€r upp till var och en. Man kan vara ensamstĂ„ende, bo för lĂ„ngt bort, eller vara tvungen att arbeta. Men jag tycker möjligheten skall finnas.
Fotnot: Enligt berÀkningar som gjordes av socialdepartementet Är 2004 stÄr anhöriga, oftast döttrar och svÀrdöttrar, för tvÄ tredjedelar av vÄrden och omsorgen om de Àldre som bor kvar hemma. Cirka 2 500 Àldre, svÄrt sjuka personer bor hemma med anhörigas hjÀlp.
SÄ jobbar vi med nyheter LÀs mer hÀr!