Det första barnbarnet är på väg. Under intervjun hinner Dorotea Bromberg få flera liverapporter från dotterns partner. Även sonen och Doroteas syster hör av sig för att uppdatera sig om läget.
– Jag får be om ursäkt, jag har knappt sovit alls. Min dotter håller på att föda.
Dorotea Bromberg har en dramatisk natt bakom sig. I år är det ett halvt sekel sedan hon och familjen kom till Sverige, som flyktingar från antisemitismens Polen. Och nu, ja precis nu, är hennes första barnbarn på väg. Under intervjun kommer mobilen plinga till några gånger, men den sömnlösa natten märks inte av.
– Det känns lite speciellt att jag får ett barnbarn exakt fem decennier efter att jag kom hit, säger Dorotea Bromberg.
Hon tar emot i Norstedtshuset på Riddarholmen i Stockholm, i ett pandemitomt kontorslandskap. Det har bara gått några veckor sedan hon sålde Brombergs, förlaget som hon en gång startade tillsammans med sin pappa, efter 45 år vid rodret. Nu har hon flyttat sina böcker och manus till Norstedts, där hon fortsätter som senior förläggare.
– Allt är inte riktigt på plats ännu, men det känns väldigt bra. Brombergs kommer leva vidare under Norstedts paraply.
Men vi backar bandet till Warszawa och sent 1960-tal. Då, drygt 20 år efter andra världskrigets slut, höjdes röster i landet som krävde demokrati, yttrandefrihet, ekonomiska reformer. Men i mars 1968 slogs ett studentuppror i Warszawa snabbt ner och dagarna därpå inleddes en antisemitisk kampanj i Polen. Judar pekades ut som ansvariga för upproret, men också för en ekonomi körd i botten. På myndigheternas lista fanns Adam Bromberg: förläggare, universitetslärare – och Doroteas far.
– På ett personligt plan hade jag aldrig upplevt antisemitism innan dess. Jag visste vad mina föräldrar gått igenom under kriget, och hur pappas släkt tillintetgjorts i förintelsen. Men den aggressivitet som nu användes mot oss och mot andra judar hade jag aldrig kunnat föreställa mig.
Dorotea Bromberg.
Följderna var omedelbara. Över en natt förlorade Adam Bromberg alla sina uppdrag och det dröjde inte länge förrän familjen slängdes ut från sitt hem. Under några veckor satt fadern fängslad, anklagad för att vara del i en sionistisk sammansvärjning med syfte att sälja Polen till väst.
– Det var helt bisarra historier som dundrades ut. Det påverkade mitt liv direkt. Jag var 15 år och hade många vänner i skolan. Men efter åttonde mars 1968 möttes jag av ett kompakt fiendskap. Ingen vågade synas med mig.
Men en vän, Grazyna, stannade kvar. Dorotea Bromberg suckar lätt när namnet förs på tal.
Oskiljaktiga sedan flera år tillbaka vägrade Grazyna acceptera att hennes vän förlöjligades, kallades ful och smutsig och förhördes av lärare i timmar.
– Hon blev helt chockad över hur jag behandlades. Efteråt förstod jag att hon sökte upp lärare efter skolan och sa ifrån varje gång det var någon incident, men det visste jag inte då.
Skolan tröttnade på Grazynas patos. En dag blev hon avstängd från undervisningen, och förbjöds att avsluta sin utbildning. Vännen gick hem, och tog sitt liv.
– Hon lämnade ett brev efter sig, där hon berättade vad som hänt. Hennes föräldrar gav mig skulden och skolan polisanmälde mig för mord. Det var fruktansvärt. Det är det värsta jag varit med om.
Förläggaren Dorotea Bromberg kom till Sverige och Uppsala som 17-åring. Då hade familjen flytt antisemitismens Polen. Sedan dess har hon bara varit tillbaka vid ett fåtal tillfällen.
Som ungefär 20 000 andra polska judar vid den här tiden valde familjen Bromberg att fly hemlandet. Sommaren 1970 anlände de med båt till Ystad, och dagen efter reste familjen vidare till en flyktinganläggning i Alvesta. Men Dorotea ville avsluta sina gymnasiestudier. Bara någon vecka senare satte hon sig på tåget norrut. I Uppsala fick hon plats på ett elevhem och lyckades övertala rektorn på Katedralskolan om att få börja sista året.
– Jag hade gärna hört den diskussionen i dag. Rektorn tyckte att jag skulle börja om gymnasiet. Det tyckte inte jag. Jag kunde knappt ett ord svenska, men lyckades uppenbarligen göra mig förstådd ändå.
Var kom ditt mod från?
– Min pappa behandlade allt som hände som en lektion för livet. Jag tror mitt driv kommer från honom. Efter andra världskriget stod han bokstavligen på sin släkts grav, men valde ändå att gå vidare och tro på framtiden.
I dag har Uppsala en särskild plats i hennes hjärta. Men första året i staden var nattsvart. Om dagarna gjorde hon sitt yttersta för att hänga med i klassrummet, om nätterna försökte hon begripa vad lektionerna handlat om. Först när sommaren kom inleddes relationen till det andra Uppsala. Familjen var återförenad, och själv var hon förälskad och började läsa på universitetet.
Dorotea Bromberg har sålt bokförlaget Brombergs till Norstedts, men fortsätter som senior förläggare på Norstedts.
Några år senare blev föräldrarnas lägenhet vid Heidenstamstorg bokförlaget Brombergs första kontor. Till en början gick det trögt. Hon och fadern saknade både kontaktnät och kapital i Sverige och från bankerna möttes de av samma besked vart de än vände sig: nej.
– Men till slut var det en banktjänsteman som sa ja. Vi fick 100 000 kronor och satsade allt på samma bok. Det är ett fullständigt under att det gick bra. Jag är dotter till en obotlig optimist som levde efter devisen "det omöjliga tar bara lite längre tid".
Boken sålde bra, betydligt bättre än någon förväntat, och intäkterna gjorde det möjligt för förlaget att köpa rättigheterna till tio böcker till. Fem av dem var skrivna av den polsk-amerikanske författaren Isaac Bashevis Singer, uppvuxen i samma stad som Adam Bromberg.
Så en dag, tio år efter studentupproret i Warszawa, ringde det: Singer hade fått Nobelpriset. För förlaget blev det vändpunkten. Och bara två år senare mottag ytterligare en av förlagets författare, Czesław Miłosz, Nobelpriset.
– Det blev helt avgörande för vårt framtida liv, i samband med Miłosz lärde vi känna de stora förläggarna i världen. Att läsa, resa och att hela tiden skapa nya kontakter, det är det viktigaste för en förläggare.
– Relationer är allt i livet. Jag brukar säga till mina barn att det alltid finns hjälp att få – i varje kris finns en tredje dörr som du inte ser.
Efter 45 år vid rodret på Brombergs förlag fortsätter Dorotea Bromberg som senior förläggare på Norstedts, där numera även Brombergs ingår.
I oktober sålde hon förlaget till Norstedts, för att lägga ekonomi och annat åt sidan och helhjärtat kunna ägna sin tid åt det hon älskar: att läsa manus och hitta nya författare. Men just nu står något viktigare på dagordningen. Mobilen plingar till igen, med en uppdatering från förlossningen.
– Åh, jag vill inte att hon ska behöva vara med om det, och samtidigt vill jag att hon ska få uppleva det. Det är en så oslagbar känsla att bli förälder. Det är det största som hänt mig.
Några timmar senare föds nästa generation Bromberg.