Donatorer vill hjälpa barnlösa

Men det finns också åsiktsskillnader mellan kvinnliga och manliga givare och männen är mer ambivalenta än kvinnorna till sitt beslut att donera.
Det framgår av en svensk studie kring ägg- och spermagivares motiv till att donera, som publiceras på nätet i facktidskriften Acta Obstetrica et Gynecologica Scandinavica.
– Kvinnor som donerar könsceller verkar ha tänkt igenom beslutet mer noga än manliga donatorer. En förklaring till detta kan vara att det är ett betydligt större ingrepp att donera ägg än att donera spermier, säger docent Agneta Skoog Svanberg vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.

Studien omfattar 181 äggdonatorer och 119 spermadonatorer vid någon av landets sju universitetssjukhus kliniker för behandling av ofrivillig barnlöshet. Alla besvarade en enkät med frågor om sina motiv att donera könsceller och om de känt någon tveksamhet till att göra det.
– Glädjande nog säger 95 procent av givarna att de gör det därför att de vill hjälpa barnlösa människor. Majoriteten uppger att de själva känner personer som inte kan få barn och att detta bidragit till att de vill hjälpa andra i samma situation, säger Agneta Skoog Svanberg.
I utredningen inför lagen om ägg- och spermiedonation sades att det är önskvärt att donatorerna har egna erfarenheter av att ha barn. Drygt två tredjedelar av äggdonatorerna och drygt en tredjedel av spermiedonatorerna hade dock inga egna biologiska barn.
– Men trots att andelen utan barn var högre bland kvinnorna var det vanligare att männen angav att de var nyfikna på att få kunskap om sin egen fruktsamhet. Var fjärde man, men bara var elfte kvinna uppgav ett intresse för detta, säger Agneta Skoog Svanberg.

För en del var önskan att få sprida sina egna gener en annan bidragande orsak till viljan att donera. Var femte kvinna och nästan varannan man uppgav att de gärna ville dela med sig av sina goda arvsanlag.
Det fanns också en liten grupp av donatorer som uppgav som skäl att dela med sig av sina ägg eller spermier att de själva inte ville ha egna barn.
Trots att de hunnit accepteras som donatorer av könsceller var närmare 40 procent av männen och drygt 20 procent av kvinnorna i någon mån fortfarande ambivalenta till sitt eget beslut att dela med sig av sina ägg eller spermier.
– Jag tycker det är ganska naturligt att man kan känna en ambivalens inför så stora avgörande beslut som innebär att man släpper kontrollen till vem som ska bli mottagare och där syftet är att ge upphov till ett nytt liv, säger Agneta Skoog Svanberg.