När den 86-åriga kvinnan ansökte om plats på äldreboende sa Uppsala kommun nej. Motiveringen var att hon kunde klara sig i den egna bostaden med hemtjänst. Ingången till toaletten var så trång att hon hade svårt att komma in med rullstolen men enligt kommunen kunde hon söka bostadsanpassningsbidrag eller ordna en annan bostad.
86-åringen överklagade till förvaltningsrätten och skrev att äldreboende skulle innebära en trygghet för henne. I intyg från sjukgymnast och läkare framgår att kvinnan kan stå med stöd kortare stunder. Hon uppges ha ramlat flera gånger när hon lämnat rullstolen för att komma in på toaletten.
På grund av artros har hon ont vid förflyttningar. "Bedömningen är att hon behöver ha tillsyn/hjälp vid alla moment där hon behöver förflytta sig enstaka steg". Hon uppges vara orolig och "gråtmild över sina problem".
Kvinnan har trygghetslarm men svårt att höra om hon ringer efter hjälp. Läkaren skriver att 86-åringen med "nöd och näppe" tar sig fram med rullstol och är "mer eller mindre i behov av hjälp dygnet runt".
Förvaltningsrätten hänvisar till en vägledande dom från Högsta förvaltningsdomstolen som fastslår att även otrygghet och social isolering ska vägas in i bedömningen.
Förvaltningsrätten anser att 86-åringen har befogade oroskänslor och att hennes hjälpbehov kommer att öka. Därför ska hon få en plats på äldreboende.