Domkyrkans alla skyddshelgon åter på plats

En helgonprocession anlände till Uppsala domkyrka vid lunchtid annandag pingst.
Men mycket arbete väntade de inblandade innan S:t Lars efter många nervpirrande minuter äntligen kommit på plats. Först ur lastbilen kom den huvudlöse S:t Lars och S:t Olof, nyrenoverade hos Riksantikvarieämbetet.
Original-S:t Lars har fått förbli huvudlös eftersom det inte är känt hur originalet såg ut. Skulpturen har dessutom tappat huvudet många gånger under århundradenas lopp. Senast stals det under Kulturnatten 1998, berättar Björn Åhlander, vaktmästare vid Domkyrkan.

Specialtransport
Båda helgonen, vart och ett vägande 250 kilo, hissades ned från lastbilen och fördes sedan på skateboardliknande rullbrädor in genom södra ingången, ner mot Carl Banérs och Linnés kor. Där placerades de oändligt försiktigt på var sida om S:t Erik, Domkyrkans tredje skyddshelgon. Helgontransportörerna Jonny Lindholm och Jim Paulson beskrev efteråt färden genom Domkyrkan och hanteringen av de medeltida skulpturerna som "nervös". Deras firma är baserad i Stockholm och specialiserad på transporter av just ömtåliga museala föremål.
Pirr i magen kände också konstgjutare Anders Tegeström, Stockholm, när hans 300 kilo tunga skulptur av S:t Lars, med nygjort huvud, monterades fast vid en kombinerad gaffeltruck/skylift. Transportörerna lindade ett plastkläde runt S:t Lars midja så lyftremmarna inte skulle skava, och omgjordade därpå hans länder med ytterligare remmar så att han inte skulle stöta i väggen.

Vägen till målet
Det gick ett sus av munterhet bland de församlade, personal vid Domkyrkan, vårflanörer och ryska turister, när Jim Paulson avslutningsvis ömt lindade en filt om helgonets huvud.
- Usch, det kan bli bökigt att få S:t Lars på plats. Det känns lite nervöst med det lilla taket ovanför, sade Anders Tegeström, medan han betraktade hur helgonet bokstavligt talat steg till väders rakt framför honom.
Anders Tegeström började arbetet med S:t Lars i mars förra året. Han har tittat på ett 50-tal avbildningar av helgonet, från medeltida träskulpturer till franska katedralskulpturer, innan han formade den S:t Lars som nu blickar ut från södra porten.
Stegvis och med många kurskorrigeringar nådde skulpturen i betong till slut målet, en avsats vid södra porten, där S:t Lars stått sedan medeltiden.
Ett officiellt mottagande av de båda helgonen äger rum i Domkyrkan 18 maj kl 18.

BAKGRUND
Uppsala domkyrka är Skandinaviens största katedral, och dess egentliga namn är S:t Eriks, S:t Olofs och S:t Lars metropolitkyrka i Norden. De tre helgonen som nu åter finns samlade i Carl Banérs och Linnés kor är därför av stor betydelse för kyrkans historia. S:t Lars har sedan medeltiden stått vid Domkyrkans södra port, S:t Olof i norra porten och S:t Erik i den västra, huvudingången. Den ursprungliga statyn av S:t Erik plockades bort på order av Gustav Vasa, som ogillade Erikskulten efter reformationen. Inte förrän i slutet av 1800-talet kom en ny S:t Eriks-staty på plats igen, skapad av professor Theodor Lundberg.

Domkyrkans alla skyddshelgon åter på plats

Nu är kyrkans båda skyddshelgon S:t Lars och S:t Olof hemma i Domkyrkan efter renovering. En nygjord S:t Lars-skulptur placerades samtidigt ovanför kyrkans södra ingång.