Enligt kammaråklagare Annika Bokefors gick det inte att med tillräcklig säkerhet bevisa att den målsägande kvinnan befann sig i en särskilt utsatt situation när samlaget skedde. Därför lades utredningen ned.
Göran Lambertz trädgård är betydligt mindre än den såg ut att vara på pressträffen. Här på parhusets baksida vid den lugna gatan i Norby trängdes ett 15-tal reportrar den 23 mars, bara några timmar efter att Göran Lambertz släppts ur häktet.
Det har gått fyra veckor sedan dess. Sex veckor sedan polisen ringde på hans ytterdörr.
Göran Lambertz lutar sig tillbaka i den rödmålade trädgårdsstolen när han funderar över hur han ska beskriva den senaste tiden.
– Det har varit lärorikt. Och jag har känt så mycket ilska. Jag skäms över saker jag har gjort, men ångrar inget jag har sagt, säger han.
Men vi backar bandet till morgonen 8 mars när polisen ringde på. Göran Lambertz, tidigare Justitiekansler och justitieråd, greps misstänkt för våldtäkt på en kvinna i 30-årsåldern som besökt honom i bostaden på julaftonskvällen.
Vid lunchtid dagen efter publicerades de första mediauppgifterna om en "toppjurist" som anhållits för våldtäkt. Då hade utredningen redan pågått under största sekretess i drygt en månad. 27 december hade en bekant till kvinnan som hört hennes berättelse polisanmält händelsen.
Nu berättar åklagaren att det dröjde en månad innan ett första förhör kunde hållas med kvinnan:
– Jag uppfattar att hon mådde dåligt efter händelsen. Tillsammans med omständigheten att den misstänkte tidigare varit ett stöd för henne, samt att hon förstod att det skulle bli uppmärksammat, behövde hon den tiden innan hon var redo att medverka, säger kammaråklagare Annika Bokefors, som dagen efter förhöret utsågs till förundersökningsledare.
Förutom vanlig förundersökningssekretess användes särskilda medel för att hålla identiteten på Göran Lambertz och kvinnan hemlig.
– Ärendet åtkomstskyddades för att minimera risken att utomstående skulle få kännedom om det, säger Annika Bokefors.
Spekulationerna om den anhållnes identitet tog omedelbart fart på nyhetsredaktioner, bland jurister, i domstolarnas fikarum och på nätet. Dagen efter, 10 mars, fick UNT den första trovärdiga signalen om att den anhållne var Göran Lambertz. Enligt uppgift hade en advokat, på besök hos en klient i arresten, till sin förvåning fått syn på den välbekanta Uppsalaprofilen, klädd i kriminalvårdens gröna kläder.
Torsdagen 11 mars, strax före lunch, lämnade åklagaren in sin häktningsframställan till tingsrätten. Då hävdes också sekretessen för den misstänktes identitet.
Åklagaren lämnade inga detaljer om misstankarna eller bevisningen, men berättade att vittnen hörts och beslag gjorts. Mer talför var kvinnans målsägandebiträde, advokat Clea Sangborn. Hon berättade att kvinnan fått kontakt med Göran Lambertz i samband med rättsliga frågeställningar. Efter hand hade det utvecklats till en mer privat relation.
Enligt Clea Sangborn hade kvinnan blivit inbjuden att fira julafton med Göran Lambertz i hans bostad. Båda hade druckit alkohol och kvinnan hade till slut "däckat" i en soffa. Hon vaknade av att Lambertz hade sex med henne, enligt målsägandebiträdet.
Kvinnans målsägandebiträde, advokat Clea Sangborn.
Häktningsförhandlingen hölls samma eftermiddag. Tingsrätten insåg snabbt att förhandlingen skulle bli mediebevakad långt utöver det vanliga. En särskild sal avdelades där åhörare och media fick följa förhandlingen på bildskärm från huvudsalen. UNT, som tidigt begärt plats vid förhandlingen, tilldelades huvudsalens enda journalistplats, ett par meter från den anhållnes stol.
Göran Lambertz satt i Kriminalvårdens gröna tröja bredvid sin försvarare. Han såg avspänd ut, bläddrade i papper, bytte några ord med sin advokat Ola Salomonsson innan förhandlingen startade. Den inledande öppna delen var över på ett par minuter, sedan stängdes dörrarna. Men under den korta tiden hann advokaten yttra de ord som gav en tydlig fingervisning om försvarets huvudlinje: "Inget har hänt mot målsägandens vilja".
Sedan följde en lång väntan utanför salen, medan rätten fick höra parternas bevis och motbevis. I korridoren utanför tändes och släcktes ljuset till tv-kamerornas direktsändningar. Några åklagare och försvarare släntrade förbi dörren till rättssalen och slängde en blick på uppropslistan med namnet på den misstänkte, som om de inte riktigt kunde tro på uppgiften innan de sett med egna ögon.
Klockan 17:18, efter drygt tre timmars förhandling, hade häktningsdomaren fattat sitt beslut. Parter och åhörare kallades tillbaka till salarna. I rask takt meddelade domaren att Göran Lambertz häktades för våldtäkt på den starkare misstankegraden, sannolika skäl.
En djup suck hördes från Göran Lambertz, som dolde ansiktet i händerna. Men bara ett ögonblick. Sedan rätade han på ryggen och samlade ihop papperen framför sig innan förhandlingen avslutades och han kördes tillbaka till arresten.
– De första dagarna i häktet var surrealistiska, säger Göran Lambertz när han nu ser tillbaka.
Han som under hela sitt vuxna liv jobbat för rättsväsendet befann sig nu på den andra sidan. Men det var inte enbart en dålig upplevelse.
– På sitt sätt var det lärorikt att vara inlåst på 10–15 kvadrat och inte kunna se på tv, följa nyhetsflödet, ta en kopp kaffe ... att se hur man fungerar under sådana förhållanden. Jag upptäckte att jag blev väldigt disciplinerad, jag skrev ju klart en bok om det som hände mig.
Häktningsförhandlingen i Uppsala tingsrätt pågick i över tre timmar. "Flera personer ville komma till tals
och hade mycket att säga", summerade åklagaren efteråt.
Inledningsvis hade nyhetsmedierna valt att inte avslöja hans namn. UNT:s ansvarige utgivare Kalle Sandhammar konstaterar att Lambertz å ena sidan till ganska nyligen varit en av landets högsta jurister. Det kunde tala för att allmänintresset var så stort att han borde namnges i tidigt skede. Å andra sidan fanns skäl att skydda honom och personer i hans närhet. Eftersom Lambertz inte längre var yrkesverksam och ännu bara häktad fanns enligt Kalle Sandhammar inte det "oavvisliga" allmänintresse som brukar krävas för att publicera namnet på en misstänkt.
Några dagar senare tog frågan en oväntad vändning när Göran Lambertz, via sin försvarsadvokat, förklarade att han ville bli namngiven i media.
Varför, undrar vi när vi träffas i hans trädgård. Göran Lambertz rycker på axlarna och säger att han insåg att hans namn ändå skulle figurera i sociala medier.
– Det var lika bra att jag var rak och ärlig. Jag har alltid som person velat vara öppen. Men efteråt förstod jag att namnpubliceringen var till skada för mina anhöriga, det blev plötsligt ett helt annat fokus på dem. Det var mest mig själv jag tänkte på.
Önskemålet ställde mediebolagens ansvariga utgivare inför en ovanlig situation. Flera valde efter lite betänketid att publicera namnet, däribland UNT. Det väckte frågor om Lambertz kunde styra mediernas publicering i en riktning som kanske var en strategi för att få honom rentvådd. Men enligt Kalle Sandhammar var önskemålet från Lambertz inte avgörande för namnpubliceringen:
– Vi gör en självständig bedömning. När han själv offentliggör sitt namn så undanröjer han ett av skälen för att skydda det. Jag bedömde fortfarande att allmänintresset var stort och ansåg inte att det fanns så starka behov att skydda personer omkring honom att det vägde över, säger Kalle Sandhammar.
UNT:s ansvarige utgivare Kalle Sandhammar slår fast att önskemålet från Göran Lambertz om att få sitt namn publicerat inte blev styrande för tidningens beslut.
Under tiden Göran Lambertz satt häktad kom uppgifter fram om att den målsägande kvinnan tidigare anmält två andra män för våldtäkt, utan att någon av dem fällts. Hon har sedan åtalats för grovt förtal mot en av dem. Många medier ansåg att uppgifterna var relevant information och skrev om saken, men det väckte också kritik om att de läckts för att svartmåla kvinnan.
Det blev femton dygn i cellen för det förre justitierådet. Vid 14-tiden den 23 mars meddelade åklagaren att utredningen lagts ned och Göran Lambertz släppts. Även om misstankarna drygt tio dagar tidigare räckt för häktning gjorde åklagaren nu bedömningen att bevisen inte skulle hålla för en fällande dom.
– Här handlade det om två personer där den ena säger att det skett när hon varit utslagen på grund av sömn och berusning, medan den andre säger att hon var med på det som hände och var aktiv, säger åklagare Annika Bokefors.
Beslutet vilade enligt åklagaren på en sammanvägd bedömning av det som kommit fram. Avgörande var om det gick att bevisa att kvinnan varit så utslagen att hon inte kunnat lämna samtycke:
– Det finns vittnesuppgifter om att hon i tiden innan samlaget var väldigt berusad. Senare kom det fram uppgifter som gjorde att det enligt min bedömning inte gick att med tillräcklig säkerhet bevisa att hon vid tiden för samlaget befann sig i en sådan särskilt utsatt situation, säger Annika Bokefors.
– Min uppfattning är att det fortfarande fanns misstankar om brott men jag såg inte att det kunde bli en fällande dom, säger hon.
Kammaråklagare Annika Bokefors.
Göran Lambertz hävdar att kvinnan ljugit om vad som skett och sannolikt manipulerat i en ljudinspelning hon uppges ha gjort från kvällen och natten.
Efter några timmar i frihet höll Lambertz den blixtinkallade pressträffen i sin trädgård. Han gav ett avspänt intryck och berättade tämligen detaljerat sin version av vad som hänt på julaftonskvällen.
Pressträffen har fått hård kritik. Dels för att Lambertz kallade kvinnan lögnerska. Dels för att den direktsändes av SVT och Expressen, varpå Lambertz ord kunde gå rakt ut. Kritiker har menat att han, en man i maktposition, fick breda ut sig medan kvinnan tillintetgjordes; en riktig backlash för metoo.
Några timmar efter han släppts ut häktet höll Göran Lambertz pressträff utanför radhuset i Uppsala och riktade skarp kritik mot hanteringen av rättsfallet. Dagen efter stämde han staten.
Nu trummar Lambertz med fingrarna på trädgårdsbordet och skakar lätt på huvudet.
– Alla som bryr sig om att den hölls i min trädgård och att jag utpekade henne som lögnerska bryr sig om fel saker, säger han.
Vad tycker du att de ska bry sig om?
– För det första om att rättsväsendet fungerar så dåligt att en person kan bli häktad när det uppenbart inte finns skäl för det. För det andra om det stora samhällsproblem som består i mer eller mindre organiserad brottslighet där personer ljuger och falskeligen polisanmäler.
Kan du förstå kritiken – du en man med hög status anklagar kvinnan som anmält dig?
– Nej, inte det minsta. Metoo var jättebra, jag står helt bakom den rörelsen. Man måste stötta de som anmäler, men man får ju inte fortsätta stötta när det är uppenbart att personen ljuger.
Men ingen av oss utomstående har ju någon aning om skuldfrågan?
– Nej, men jag vet ju vad som hände! Och jag har därför rätt att säga det.
Göran Lambertz skrattar till och stryker luggen ur pannan, men blir sedan allvarlig och konstaterar att det såklart inte alltid är enkla avgöranden för utomstående.
Göran Lambertz säger att den senaste tiden både varit lärorikt och gjort honom väldigt arg. "Jag har känt så mycket ilska. Jag skäms över saker jag har gjort, men ångrar inget jag har sagt."
Ord står fortfarande mot ord, och kvinnan som påstår motsatsen har avböjt att svara på frågor i detta reportage.
Pressträffen var inte någon välplanerad historia, säger Göran Lambertz, utan en strategi för att effektivt kunna besvara frågor från alla reportrar som sökte honom. Han hade bestämt sig för att vara så öppen och ärlig han kunde. Han berättade bland annat att han inte tafsar men kan bli "kladdig" när han är berusad.
– Jag hade bestämt mig för att inte dölja något. Annars hade jag ju inte sagt det där om att kladda. Jag ångrar inget jag sa. Tvärtom önskar jag att jag hade varit ännu tydligare kring brottsligheten i att falskeligen anklaga någon.
Uppsalabon Marie var en av dem som såg den direktsända presskonferensen. Hon blev både förundrad och arg när Göran Lambertz framför kamerorna berättade om hur han kan bli kladdig.
– Det är väl inte okej nånstans. Hur många gånger har man inte som kvinna för att inte skapa dålig stämning inte gjort nån grej av att en man lägger handen på ens ben. Och så står Sveriges förra Justitiekansler och säger i TV att han kladdar? Det säger något om hans kvinnosyn och hur han tar sig rätt till kvinnors kroppar.
På långfredagen demonstrerade kvinnor utanför Göran Lambertz hus, med budskapet "Sluta kladda".
Marie ordnade tillsammans med en grupp andra kvinnor i Uppsala en coronasäker demonstration. På långfredagen stod de, två och två, på gatan utanför hans hus hållandes i skyltar med texten "Sluta kladda".
Egentligen heter Marie något annat. Men efter demonstrationen, som uppmärksammades i bland annat UNT, fick hon och flera andra deltagare hatiska sms och samtal med budskapet att de är horor, äckliga kuksugare och ska hålla käft. Därför vill hon vara anonym nu.
– Tyvärr säger det här ju något om hur en del ser på kvinnor som säger ifrån, säger hon.
Även Göran Lambertz har fått ta emot många hatiska meddelanden. "Enormt mycket", med hans egna ord.
– På de rena dumheterna svarar jag nästan aldrig. De som befinner sig i den hårda kärnan av dumhet och redan bestämt sig är ingen mening att bemöta, säger han.
Det här är inte första gången Göran Lambertz befinner sig i blåsväder. Hans omdebatterade ställningstagande i Thomas Quick-fallet är väl den mest kända stormen. Men det finns en skillnad nu: för första gången har han dåligt samvete.
– Jag skäms för att jag gick i säng med den här tjejen. Och för att jag vet att det är dåligt att kladda. Jag har väl egentligen alltid vetat att det är fel. Lägga armen om halsen och pussa tjejen på kinden ... nej det är inget bra.
Varför har du då fortsatt?
– Jaa ... det är en bra fråga. Jag har lovat mig själv att aldrig mer kladda.
Är det skillnad på att kladda och att tafsa?
– Ja jag tycker det. Tafsa är brottsligt, det är när man rör kvinnan på intima kroppsdelar. Kladda är inte sexuellt.
I hela sitt vuxna liv har Göran Lambertz jobbat för rättsväsendet. Plötsligt befann han sig på andra sidan. "De första dagarna i häktet var surrealistiska."
När Göran Lambertz på långfredagens morgon tittade ut genom köksfönstret och såg demonstranternas plakat kunde han inte annat än hålla med dem, säger han.
– Jag gick ut och sa att jag håller med om deras budskap och att jag offentligt redan sagt att jag har kladdat för sista gången.
Dagen efter pressträffen stämde Lambertz staten för att ha varit felaktigt frihetsberövad och lidit stor skada av mediepubliceringarna. I sin stämningsansökan riktar han hård kritik mot utredningen och anklagar polis och åklagare för att inte ha ifrågasatt och granskat kvinnans berättelse.
Annika Bokefors går inte in på detaljer i utredningen. Hon konstaterar att det alltjämt råder sekretess och att fallet kan bli föremål för granskning högre upp i rättskedjan, men säger att hon är trygg med att fallet utretts på samma sätt som liknande fall.
– Min bedömning är att ärendet hanterats korrekt, säger hon.
Kvinnans målsägandebiträde har i media berättat att nedläggningsbeslutet var omskakande för hennes klient. I Aftonbladet uppgav kvinnan själv att hon fått ta emot hot och tvingas hålla sig gömd på hemlig plats.
UNT har sökt såväl den målsägande kvinnan som hennes målsägandebiträde. De har dock avböjt att vara med på intervju.