Diktaturerna slår tillbaka

Den andre var Wendell Wilkie, republikansk presidentkandidat 1940, från den nu nästan försvunna progressiva delen av partiet.
I verkligheten står naturligtvis Freedom House för USA:s och alla liberala demokratiers grundläggande värden, något som indirekt framgår just av året för dess grundande - Atlantdeklarationens år, 1941. Hotet från kommunism och nazism var avgörande för institutets tillkomst, under 1950-talet tog man starkt ställning mot McCarthyperiodens personförföljelse, för Nato och Marshallplanen och man solidariserade sig tidigt med den amerikanska Medborgarrättsrörelsen.

Under 1970-talet uppmärksammades hoten mot frihet och medborgerliga rättigheter i tredje världen, både från marxistiska diktaturer och från antikommunistiska militärregimer. Sedan 1973 publiceras varje år rapporten Freedom in the World, en skrift som borde vara obligatorisk läsning för alla som intresserar sig för utrikespolitik.
Med hjälp av metoder som utarbetats av ledande samhällsforskare gör man en detaljerad genomgång av alla stater och självstyrande territorier och grupperar dem i tre kategorier: fria, delvis fria och inte fria. De fria länderna är de som respekterar samma demokratiska principer och medborgerliga rättigheter som vi tar för givna i Sverige - i de ofria saknas alla eller de flesta av dessa.
Den som inbillar sig att fokuseringen på frihet i samma mening som vi använder ordet i Sverige skulle innebära att man "skonar" länder som för en västvänlig politik och fördömer
andra har fel. Samma kriterier gäller för alla. I år har både Georgien och Venezuela strukits från listan över fungerande demokratier.

Sedan murens och den sydafrikanska apartheidregimens fall har frihetens ställning stärkts globalt sett under en lång föjd av år. Medan 60 länder räknades som fria 1988 hade antalet tio år senare stigit till 88. Siffran i år är densamma. Men friheten har ändå för tredje året i rad trängts tillbaka i viktiga delar av världen, i första hand de tidigare sovjetstaterna (utom de baltiska) och Afrika.
Sambandet med andra händelser på det globala planet är tydligt. Under åren 2003-2005 revolterade människor i flera länder mot auktoritära och korrupta regimer, med revolutionen i Ukraina som mest spektakulärt exempel. Vad som hänt sedan dess är att andra auktoritära regimer, som den i Ryssland, utvecklat motstrategier som präglas av än mer begränsad yttrandefrihet, hinder för oppositionspartier att över huvud taget ställa upp i val och förbud för internationella organisationer som sysslar med demokratibistånd att verka i landet.
I Afrika är det svårare att identifiera någon enkel politisk orsak. Utvecklingen har gått bakåt både i det av vanstyre hårt drabbade Zimbabwe och i det betydligt bättre fungerande Senegal. Utöver Sydafrika räknas bara ett fåtal afrikanska länder som fria - däribland Ghana, Mali och Botswana.

I Latinamerika har de flesta länder lyckats bevara de demokratiska landvinningarna från 1980-talet och i södra Asien har läget de senaste åren faktiskt förbättrats, främst i Pakistan men också - kanske överraskande - i Bangladesh. Där finns också världens fjärde folkrikaste muslimska land, Indonesien, som numera räknas som fritt enligt kriterierna från Freedom House. Men i Asien finns också det riktigt stora bakslaget - Kinas vägran att genomföra ens symboliska reformer för att stärka medborgarnas frihet.
Kina är i dag den stora förebilden för de auktoritära regimer som försöker slå tillbaka efter den stora demokratiseringsvågen. Bilden av Kina blir osann om vi blundar för detta.