För östtyskarna var Västberlin en liten ö av frihet i ett hav av förtryck. Följaktligen murades friheten in. Officiellt angavs skälet att befolkningen måste skyddas från det ”fascistiska” hotet i väst.
DDR var redan en avancerad polisstat med ständig övervakning. Ett 1984 redan 1961. Grannar angav varandra och ingen kunde någonsin säga sin mening utan rädsla för repressalier. Muren blev en sorts klimax för diktaturen.
Årsdagen uppmärksammas naturligtvis på plats i Berlin. De mer återhållsamma ceremonierna kompletteras av kitschiga turistfällor. Kritiker menar att Berlin blivit ett kalla krigets Disneyland. Diktatorn Erich Honecker är att jämställa med en kommunistisk Musse Pigg.
Det kan man förstås se på olika sätt. Det är svårt att föreställa sig ett större nederlag för den kommunistiska nomenklaturan än att reduceras till turistsouvenirer i ett kapitalistiskt västland.
Förutsättningen för kommersen är trots allt att de gamla förtryckarna förpassats till historiens skräphög. Ingen behöver längre vara rädd för att spärras in i säkerhetspolisen Stasis fängelser.
Samtidigt finns det problem med att diktaturens symboler töms på sitt innehåll. Risken att historien upprepar sig är naturligtvis större om människor tappar proportionerna och glömmer vad DDR rent faktiskt innebar. Redan finns en ganska omfattande ”ostalgi”. Det vill säga grupper som drömmer sig tillbaka till forna dagar.
På samma gång räcker det inte att bara minnas 1900-talets brott mot mänskligheten. I Sverige dras vi med en annan historielöshet. Hur många skolbarn vet egentligen något om Karl Staaff och Hjalmar Branting? Känner Medelsvensson till hur Sverige blev en demokrati?
”Folkhemmet” är omgärdat av en omfattande mytbildning. Att vara svensk det är att betala höga skatter till en ständigt växande offentlig sektor. På något vänster anses det ha gjort oss till ett blomstrande välfärdsland.
Det är förstås inte sant. Förutsättningen för vårt välstånd är först och främst vår frihet och vårt folkstyre. Utan demokratins genombrott skulle vi fortfarande vara ett utfattigt land i utkanten av Europa.
Honecker får åtminstone bli turistsouvenir. Staaff och Branting är fullständigt bortglömda.