Få har nog glömt fotomodellen som syntes överallt med sina graciösa, höga benkickar i minimjölkreklamen på 1990-talet. Då målades fett ut som boven i kostdebatten och lättprodukter av skilda slag lovordades. Nu har kosttrenden vänt och socker – och kolhydrater i stort – pekas ut som fienden. I stället är fettet en vän, liksom protein, eftersom det anses mättande. Trots att vetenskapen visar att vi behöver kolhydrater för att våra hjärnor ska fungera och att en överdriven proteinkonsumtion kan ge belastning på njurarna.
LCHF-dieten, det vill säga low carb, hight fat, förordar till och med smör, grädde, bacon och stora köttbitar – trots att studier visar att mättat fett i stora mängder kan bidra till bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och att rött kött ökar risken för vissa cancerformer. Det har uppstått ett närmast religiöst krig mellan dem som sällar sig till LCHF-skaran, och dem som fortfarande tycker att pasta är bra. Och den senaste tiden verkar, av sociala medier att döma, blodgruppsdieten – att äta specifik mat beroende på vilken blodgrupp man tillhör, en teori som saknar vetenskapligt belägg – ha fått renässans, kanske för att det har kommit ut en ny bok i ämnet.
Samtidigt som det går trender i dieter pågår intensiv forskning om kostens betydelse för hälsan. En av de ledande experterna på området är Alicja Wolk, professor i nutritionsepidemiologi på Karolinska Institutet med ansvar för två studier som omfattar 110 000 personer. Forskningen har till exempel visat att fyra av fem hjärtinfarkter bland kvinnor kan förebyggas genom en hälsosam kost och livsstil.
– De flesta dieter som florerar har fått fäste på grund av skicklig marknadsföring, inte för att det finns något vetenskapligt stöd bakom, säger hon.
I en tid när övervikt blir allt vanligare letar vi efter magiska lösningar, som snabbt ska hjälpa oss att gå ned i vikt och bli hälsosamma, menar Alicja Wolk.
När vi då får höra talas om dieter som har hjälpt andra, lockas vi att prova. När metoden dessutom har ett fint namn och det byggs upp ett aptitretande koncept runtomkring den med kokböcker, signerade kändisar med egna matvarumärken, blir evidensbaserade rekommendationer inte så spännande i jämförelse, fortsätter hon. Och när vi så provar dieten är det inte konstigt att vi blir överväldigade, i alla fall till en början:
– Ett begränsat kaloriintag gör att vi går ned i vikt. På sikt brukar man dock falla tillbaka till sitt vanliga mönster och gå upp igen, säger hon.
Dan Larhammar är professor i molekylär cellbiologi på Uppsala universitet, ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och styrelsemedlem i föreningen Vetenskap och Folkbildning. Som kritiker av pseudovetenskap har han bland annat granskat alternativmedicinen. Han tror att nyss nämna dieter fyller ett tomrum i ett samhälle där vi människor har mer fritid än för 100 år sedan, då den vakna tiden till större del gick åt till att jobba ihop brödfödan.
– De flesta i Sverige har i dag mat på bordet och det är upplyst på kvällar, både i hemmet och utomhus, vilket gör att vakentiden blir längre och vi har mer ledig tid.
Anledningen till att vi gärna fyller tiden just med att fundera över dieter och att laga mat är lättförståelig, tycker han – att äta är ju en basal mänsklig drivkraft; vi måste äta för att överleva. Att trenddieter får gehör och sprids snabbt kan också kopplas till framväxten av internet.
– På sociala medier kan vem som helst göra sin röst hörd och utnämna sig till expert, vilket gör att felaktiga påståenden kan spridas okontrollerat.
Det som är speciellt med kost, fortsätter Dan Larhammar, är att alla har egna erfarenheter av att äta och kan relatera till ämnet, trots att de flesta saknar djupare kunskaper i nutrition och fysiologi. Hade det handlat om kvantfysik hade de flesta nog dragit sig för att tycka till på samma sätt, resonerar han. Och när sakargumenten tryter, använder vi gärna känslomässiga argument.
– Man tar det personligt, blir upprörd, eller framhåller argument som inte håller. Många hänvisar till evolutionen. Det här med att det skulle vara så nyttigt att äta som på stenåldern, till exempel, det håller inte, då levde ju människan i snitt bara runt 30 år, säger Dan Larhammar.
Faran med att generalisera och inte lyssna på vetenskapen är, säger han, att vi börjar överdriva eller exkludera en viss typ av kost, vilket på sikt kan leda till att vi får i oss för mycket eller för lite av vissa näringsämnen – vilket kan påverka hälsan negativt.
Han tycker visserligen att man ska respektera allas rätt att framföra sina åsikter, men betonar att det inte innebär att de är riktiga.
– Om åsikterna är diametralt motsatta måste någon faktiskt ha fel! (TT)