I ett tjugotal år har besökarna strömmat in till Viksta, runt tusen personer beräknas komma.
Rune Johansson från Upplands Väsby är en av dem. Han är här för första gången och besöket är hittills över förväntan.
– Traktorerna är i ett väldigt kul skick, de är inte sönderrenoverade. Det syns att de är använda, säger han.
De flesta maskinerna är skänkta till stiftelsen som driver Viksta Traktormuseum, andra har fortfarande ägare som inte velat skrota dem och står här för att visas upp.
Karl-Erik Krantz, en av många eldsjälar, försöker få igång en av traktorerna. En gång, två gånger… På tredje försöket brummar den igång.
– Ibland tar det lite tid att starta de här gamla maskinerna, säger han.
Men de allra flesta verkar ändå gå igång till slut.
Johan Strömberg från Östra Haninge tycker det är kul med gamla mekaniska grejer som fortfarande håller och går att meka med själv.
– Jag har en traktor av märket Bolinder Munktell från 1961 hemma, men det kommer bli fler.
Hustrun Petra Strömberg talar snabbt om att det är en förhandlingsfråga. Maken Johan och sonen Jack är mest intresserade av maskinerna, men hon och dottern Emy följer gärna med som ”hangarounds”.
– Det är roligt med allt engagemang som finns här. Och traktorerna är fina att titta på, de är som små smycken fast i lite annorlunda form, säger hon.
Lite längre bort utbryter applåder. En liten traktor har till slut lyckats knuffas igång och tar ett kort ärevarv innan den ställs tillbaka på sin plats för fortsatt beundran.