Om projekten håller måttet kommer de att leda till säkrare dosering av cellgift till kvinnor med bröstcancer, minska onödig antibiotikanvändning och förenkla DNA-diagnostiken.
– Med det här stödet vill vi fylla tomrummet mellan akademisk grundforskning och industriell produktutveckling, säger docent Erik Forsberg, verksamhetschef vid Uppsala Bio.
Det är i hård konkurrens som projekten valts ut av en expertgrupp med medlemmar från både akademi och industri. Totalt sökte 30 projekt stöd i årets omgång av Uppsala BIO-X. De tre projekt som valts ut har alla enligt Uppsala bio förutsättningar att radikalt förändra och förbättra patienters vardag. Med både ekonomiskt stöd på flera miljoner och support i form av nätverkskontakter och kontinuerlig uppföljning har de har nu två år på sig att bevisa att så är fallet och att grundtanken bakom dem håller måttet fullt ut.
Ett av projekten leds av Per Venge, professor i klinisk kemi vid Uppsala universitet. För mer än 15 år sedan upptäckte han ett ämne, HNL, som i samband med bakterieinfektioner tillverkas av en viss sorts vita blodkroppar.
– Vi har sett en förfärlig utveckling av antibiotikaresistens. För att undvika onödig antibiotikabehandling är det mycket viktigt att snabbt kunna avgöra om en akut infektion orsakas av bakterier eller virus, säger han.
Att direkt på läkarmottagningen mäta halten av HNL i ett blodprov kan enligt honom ge ett mycket säkrare svar på den frågan än mätning av ämnet CRP, som är den metod som brukar användas i dag.
Projektet för att bättre dosera cellgiftet cyklofosfamid till kvinnor med bröstcancer leds av docent Per Rydberg vid Stockholms universitet. Det är en vidareutveckling av en metod som användes när höga halter av det cancerframkallande ämnet akrylamid för några år sedan påträffades i bland annat potatischips. Nu ska metoden i stället användas för att mäta halten av en nedbrytningsprodukt av cyklofosfamid som svarar för den direkt dödande effekten mot cancercellerna.
– I dag avgör patientens kroppsyta hur stor dos cyklofosfamid hon får, men det leder till att en del får för hög och andra för låg halt av nedbrytningsprodukten som dödar cancercellerna. Med vår metod ökar chanserna att individuellt anpassa cellgiftdosen, säger Per Rydberg.
Docent Tobias Sjöblom leder projektet att snabbt rena fram DNA och dess systermolekyl RNA ur patientprover. Att snabbt kunna göra detta i stor skala har blivit allt viktigare. Hur DNA och RNA är uppbyggt i cancertumören får allt större betydelse för vilken behandling som ges.