Alrik Manell möter oss i dörren till ettornas avdelning på Domarringens skola. Han är en pigg och livlig sjuåring, omgiven av ett litet kompisgäng. Att Alrik Manell har en kronisk sjukdom, som kan vara livshotande om den inte sköts ordentligt märks faktiskt inte alls. Han har diabetes typ 1 eller barndiabetes. Det berättar han gärna om, om insulinsprutorna han måste ta och att han ibland kan känna sig extra trött. Han pratar också om badminton och golf och att han blivit bra på att veta hur mycket kolhydrater det finns i olika maträtter.
– Jag älskar att lära mig saker och att vara i skolan. Senast jag var hemma och sjuk grät jag för att jag inte kunde gå hit, berättar han.
Hans föräldrar nickar instämmande i bakgrunden. Hans mamma, Anna Manell, berättar att de har aktivt valt Domarringens skola för att här fanns tidigare erfarenheter av att hantera diabetes samt en positiv inställning till vad det kan innebära att ta hand om en elev med dessa särskilda behov. Dessutom är skolan hälsocertifierad. Bland annat innebär det att barnen får röra sig lite extra även utanför den schemalagda gympan. Fysisk aktivitet på dagarna är extra viktigt för diabetesbarnen, för att deras blodvärden ska hålla sig jämna under natten.
Föräldrarna kollar Alriks värden varje kväll och är de dåliga måste han väckas för att få lite mat då och då under natten.
– Fast jag kan svälja gröt när jag nästan inte är vaken och så somnar jag om fort, säger han.
Uppsalas skolor kan ordna specialkost för barn som behöver den av olika skäl, som till exempel allergier eller diabetes.
– Det är överlag en positiv inställning till hans sjukdom från skolan och eventuella problem verkar vara till för att lösas. Jag är så tacksam för att vi haft möjligheter att välja skola och att Alrik fick gå på Domarringens skola, trots att vi inte bor i närheten, säger Anna Manell.
Alrik fick själv berätta om sin diabetes för sina nya klasskompisar när han började i förskoleklassen.
– Klasskompisarna mumlade lite då. Men nu när alla vet känns det lättare och jag behöver inte berätta om det flera gånger, säger han.
Han gillar att leka med kompisarna och känner sig trygg med att de vet vad de ska göra när något händer med honom. Under gårdagen hade han känningar av att vara "låg". Halten blodsocker hade sjunkit under normalvärdet och han blev hängig och trött, ville bara lägga sig ned när de andra barnen ville leka.
– Men då sprang min kompis Isak och sa till en lärare. Hon hjälpte mig att kolla sockret. Så fick jag druvsocker och så mådde jag bättre, berättar han.
Fyra gånger under skoldagen behöver han kolla sitt blod och ta sprutor med rätt mängd insulin. Det ges i underhudsfettet på magen. Hans lärare från förskoleklassen, Anastasia Kelidis, har fortsatt att äta skollunch tillsammans med Alrik. Hon övervakar så gott som varje dag att han äter rätt, tar sina blodprover och insulin så att det ska stämma med hans värden. De för en bok över det tillsammans.
– Han är numera jätteduktig på att ta sina sprutor själv fast han bara är sju år. Men än ett tag behövs att en vuxen är med och övervakar lite, säger Anastasia Kelides.
Hon berättar att de andra barnen är väldigt accepterande och Alrik brukar aldrig gå undan för att ta sina sprutor. Alla på enheten vet också vad de ska göra om han skulle må sämre. Det har faktiskt inte hänt att han mått så dåligt i skolan att han blivit medvetslös.
– Enda gången jag har fått åka upp till Ackis akut var när jag gjorde illa ett finger, säger Alrik.
För fyra år sedan, när vi träffades förra gången, var Alriks diabetesdiagnos ganska ny och familjen befann sig i en period av omställning. Nu verkar det mesta ha lagt sig och familjemedlemmarna har vant sig vid rutinerna. Alriks pappa, Rashid Manell, har till och med anammat sonens kostvanor.
– Med att äta regelbundet och enligt tallriksmodellen, har jag gått ned 15 kilo i vikt. Egentligen lever väl Alrik som vi alla borde, säger Rashid Manell.
Föräldrarna tycker att sonen ska få göra det han vill som vuxen, även om de vet att vissa yrken som pilot och dykare inte är möjliga. De läser allt de kan komma över om diabetesforskning och Rashid Manell tror att dess gåta är löst inom 15 år.
När vi lämnar Alrik är det samling med fruktstund i klassrummet. I hans burk finns det apelsinklyftor och en rå morot. Tillsammans med klasskompisarna mumsar han medan läraren, Maria Sundman Hall, läser för dem.
Fotnot: 14 november 1891 föddes Frederick Banting, en av upptäckarna av insulin. International Diabetes Federation (IDF) och WHO har därför förklarat 14 november för Världsdiabetesdagen.