Men sitt still för tusan! Marcus, är du dum i huvudet? Det här borde du förstå. Så kunde det låta i skolan när Marcus Neumann var yngre. Han var stressad och nervig och kunde inte ta tag i saker. Ofta kände han sig dumförklarad och det var inte så lätt att få vänner.
– På högstadiet hade jag mer vänner, men jag var den alla drev med. Jag blev kallad fetto och Einstein. Det var sårande. Jag tog det inte som skämt, berättar han.
Vad han och andra inte visste då var att han hade adhd. "Inte konstigt att du var speedad och jobbig när du var yngre", säger gamla bekanta när han berättar att han har fått den diagnosen.
Marcus Neumann tycks fortfarande gå lite på högvarv. När han pratar kommer orden i en strid ström, lite forcerat. Han är glad och öppen. Han skickade in en insändare till UNT där han berättade om sina erfarenheter. I stället för att publicera insändaren ville vi träffa honom och få veta mer.
Det var så sent som i december 2014 han fick diagnosen adhd. Ett år tidigare hade han fått diabetes typ 1. Han upplever att det finns en utbredd okunskap och många fördomar om både adhd och diabetes. Därför bloggar han om det.
– Folk tror så mycket, som att man kan få diabetes typ 1 för att man är tjock eller äter för mycket godis. De blandar ihop typ 1 och 2. Med diabetes typ 2 kan man slippa medicin om man ändrar livsstil. En del tror att jag kan bli frisk från diabetes om jag tränar och äter bra, men min insulinproduktion är ur funktion, säger han.
En del reagerar negativt när han tar fram sina sprutor.
– Måste du ta de där äckliga sprutorna hela tiden. Usch, kolla inte blodsockret framför mig, det är så äckligt. Så säger en del. Men jag vill visa öppet, för det är så vanligt, säger Marcus Neumann.
När han berättar för folk om sin adhd tror en del att han självmedicinerar med hasch och är kriminell, särskilt när de ser hans tatuerade högerarm och rakade hår på sidorna av huvudet.
– Men jag har aldrig gjort något kriminellt. Jag skulle aldrig våga göra något dumt. Om det blir bråk på krogen drar jag därifrån först av alla. Man ska inte döma personer efter diagnos och utseende, säger han.
Kombinationen diabetes och adhd är inte så lyckad. Om Marcus Neumann till exempel sitter och pluggar blir han så uppslukad att det plötsligt gått tre timmar och han missat både att äta och ta en insulinspruta. Och om han äter medan han pluggar glömmer han lätt bort att ta insulin.
– Det har med min adhd att göra, säger han.
Vissa dagar har han bara ätit frukost och sedan middag åtta på kvällen. Så var det för ett halvår sedan. Blodsockret åkte upp och ner som en jojo. Men de senaste två månaderna har han hittat rutiner som får det att fungera bättre.
– Jag har börjat sätta alarm på telefonen. Det funkar jättebra säger han.
Sedan en månad tar han adhd-medicin och det underlättar också vardagen.
När Marcus Neumann började på fritidsledarlinjen på Sigtuna folkhögskola flyttade han från Bälinge till ett studentrum i Sigtuna. Nu är han på besök i Uppsala och vi sitter och fikar på stan. När han har ätit upp sin ostmacka tar han fram ett svart etui som ser ut som ett pennfodral. Där ligger insulinsprutan. Han sticker in den i midjans underhudsfett. Innan dess har han kollat blodsockret – det gör han ofta, inte bara före och efter måltiderna utan även på lektionstid och flera gånger under träning.
– Jag försöker vara noga. Jag vill varken ligga för högt eller för lågt. Jag mår bäst då, säger han.
En bra dag räcker det med fyra sprutor om dagen: en långtidsverkande och tre snabbverkande.
Han fick de typiska tecknen på diabetes – rasade i vikt, från 110 kilo till 75 kilo, var väldigt törstig och hela tiden trött. Sjukdomen innebär att han måste träna och äta regelbundet. Nu tränar han fyra eller fem gånger i veckan. Och det ska inte gå mer än fyra timmar mellan varje måltid.
Förut åt han flera kilo godis i veckan, levde osunt och var överviktig.
– På ett sätt var det positivt att jag fick diabetes eftersom den fick mig att ändra livsstil och tänka mer på hälsan. Nu lyssnar jag mer på min kropp om den behöver vila. Jag är glad för att jag har börjat träna, säger han.
Till skillnad från diabetesbeskedet kom diagnosen adhd inte som någon överraskning. Marcus berättar att han utreddes redan i åttaårsåldern. Då hade han gått om en klass för att han inte klarade skolan. Han var inte skolmogen.
– Det jag har uppfattat är att det var svårt att sätta diagnos på mig då, säger han.
Mest problem hade han med matten, där fick han extra hjälp i en liten grupp. I övrigt fick han inte den hjälp han behövde, vilket har påverkat hans betyg negativt. På högstadiet och gymnasiet ökade svårigheterna.
– Jag gjorde inte läxorna i tid, eller alls. Och jag pluggade inte ordentligt till proven fast mamma tjatade.
Det är hans mamma som har hjälpt honom igenom skolan så att han fick ett avgångsbetyg. Han sa till henne att han trodde att han hade adhd. Sedan dröjde det innan han tog tag i det, men när han väl gjorde det gick det fort. De gamla journalanteckningarna från den tidigare utredningen fanns kvar.
Adhd-medicinen gör att han känner sig mer avslappnad och inte gör lika många saker samtidigt. Det är lättare att få struktur nu. Han har blivit lugnare och kan fokusera på en sak och göra klart den. Förut om telefonen plingade till försjönk han i den och glömde vad han höll på med. Nu kan han svara på ett sms och sedan lägga ifrån sig mobiltelefonen, i stället för att glida in på facebook, kolla mejl och titta på youtubeklipp.
– Det känns riktigt, riktigt skönt. Innan var jag stressad hela tiden och var överallt och ingenstans. Jag kunde inte slutföra saker. Det var kaotiskt, säger han.
Men vissa saker han har fortfarande svårt med.
– Jag är fortfarande lättstörd och lättdistraherad och skjuter upp småsaker, men det är dämpat. Det är lättare nu.
Tillsammans med sin mormor har Marcus gått en kurs om neuropsykiatriska diagnoser.
– Mormor har antecknat och visat mamma hur de ska agera för att jag ska må bra. Man kan inte ställa för höga krav på en person med adhd, säger han.
Han vill att fler ska förstå att personer med adhd inte fungerar som alla andra. Han vill förklara hur det är att leva med det.
– Vi kanske inte klarar av för stora krav, men vi kan vara väldigt drivna personer om vi verkligen vill något, säger han.
Marcus Neumann känner att han hamnat helt rätt på fritidsledarutbildningen. Till sommaren är han färdig. Han har redan börjat söka jobb och säger att arbetsmarknaden ser ljus ut.