I sitt uppmärksammade facebookinlägg lade hon ut en bild där man tydligt ser märkena från ansiktsmasken hon burit under arbetspasset.
– Det är bättre uppstyrt och organiserat nu. Vi vet hur vi ska ge rätt vård och behandling till patienterna. De olika intensivvårdsavdelningarna samarbetar bra och man får jobba med dem man känner. I början gick det från ingenting till fullt tryck på bara några veckor, säger Anne Rosendahl.
Då, för ett år sedan, var allt kaos, berättar hon.
– Vi fick lösa situationen från dag till dag med nya riktlinjer och rutiner. Vi visste inte om vi kunde bli smittade själva och hur patienterna skulle behandlas. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var som att jobba i en krigszon, säger hon.
För många blev Anne Rosendahl ett känt namn under förra våren. Ett Facebookinlägg hon skrev efter ett arbetspass fick stor spridning. Det var en uppmaning till alla att bättre följa restriktionerna. "Jag går till jobbet för din skull, stanna hemma för min skull", skrev hon bland annat. Först hade hon bara skrivit det för sina egna vänner, men en kollega frågade om hon fick dela det vidare, och sen tog det fart. När Anne räknade sist hade inlägget delats 42 000 gånger och fått 72 000 gilla-markeringar.
– Det var helt galet. Tv-kanalerna ville att jag skulle vara med i morgonsoffor. Det var till och med nyhetskanaler från Australien och USA som hörde av sig. Jag är ju bara en vanlig sjuksköterska men plötsligt var hela världen intresserad av vad jag ville säga. Jag fick nästan panik. Det var också väldigt mycket pepp och kärlek. Jag har inte hunnit läsa mer än en hundradel av alla kommentarer som folk har skrivit, men det var aldrig något negativt.
Hon berättar att hon aldrig var bekväm med uppmärksamheten och att hon nu säger nej till nästan alla medieförfrågningar.
– Men jag hoppas att det jag sagt kunnat bidra till att öppna upp ögonen för folk. En del har i sina kommentarer skrivit om det, till exempel så här: "Det var först när jag läst ditt inlägg som jag förstod hur det var. Nu börjar jag jobba hemma". Sånt gör mig väldigt glad, berättar Anne Rosendahl.
Vi träffas i villan i Herrhagen, med väl tilltaget avstånd på ömse sidor om köksbordet. I dörren möter hunden Vilma, en ettårig cavalier king Charles spaniel, som blir exalterad när det kommer besök.
– Promenaderna i skogen med Vilma och mina barn är det som gör att jag orkar fortsätta, berättar hon.
Anne Rosendahl, IVA-sjuksköterska som fick stor respons på sina Facebookinlägg i början av covidpandemin, här i Kvarnbolund som har varit familjens utflyktsmål nästan verje helg sedan pandemin startade.
Anne Rosendahl jobbar på Centralintensiven vid Akademiska sjukhuset. Det senaste året har arbetet nästan uteslutande handlat om covid-vård.
Hon beskriver ett år som inte liknat något annat.
Men även om det många gånger varit tungt trivs hon med arbetet i intensivvården.
– Jag får vara med om människors svåraste stunder i livet. Samtidigt känner jag att jag kan göra skillnad, att bidra till att människor får en andra chans. Det är också ett otroligt tätt lagarbete där vi jobbar tillsammans, läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Det är en fantastisk arbetsplats.
Samtidigt som ni hjälper många tillbaka till livet är det också en avdelning på sjukhuset där många patienter avlider. Hur ser du på det?
– Det gör också att jag uppskattar livet mer. Under utbildningen lärde jag mig att som sjuksköterska måste man kunna kliva i någon annans skor. Men man måste också kunna lämna arbetet när man går hem, och kliva ur den människans skor. Det är ett förhållningssätt där jag fokuserar på familjen och barnen när jag kommer hem. Jag är djupt engagerad på jobbet, men om jag mådde dåligt av det när jag är hemma skulle jag inte kunna ha det här arbetet.
Pandemin har dock gjort att det är svårare än annars att lämna jobbet bakom sig när hon kommer hem.
– Allt handlar om covid nu. Alla restriktioner, det sociala umgänget, vad man kan göra och inte göra. När jag ser folk på stan som inte håller avstånd tänker jag att det kommer att synas på mitt jobb om några veckor, säger hon.
Att hon på jobbet också har sett på nära håll hur människor i hennes egen ålder, eller ännu yngre, till synes utan några riskfaktorer, blir svårt sjuka i covid gör att pandemin kommer närmare.
– Jag upplever att det är svårt att förklara hur det är så att folk förstår. Man måste nästan uppleva det själv för att riktigt förstå vad det handlar om. Det är absolut flest äldre med riskfaktorer. Men det finns även yngre helt friska personer som hamnar i intensivvård.
Hunden Vilma hjälper Anne Rosendahl att koppla av från det tunga jobbet på intensivvårdsavdelningen.
När den tredje smittvågen nu har nått Uppsala med full kraft och Region Uppsala noterar nya rekord för antalet patienter i intensivvården vittnar hon om att det känns tungt för dem som jobbar. Själv har hon på grund av familjesituationen och barnen sluppit att jobba enligt krislägesavtalet. Men hon känner med kollegerna.
– Jag är helt slut efter ett tio-timmarspass. Då har de andra två timmar kvar, berättar hon.
– Även när man är ledig har man inte samma energi, man orkar inte riktigt. Jag lyssnar på ljudböcker och går skogspromenader efter arbetspassen för att rensa hjärnan.
Samtidigt, säger hon, är det tur att ingen under den första vågen visste vad som väntade längre fram.
– Då hade vi gått under.
Nu, i den tredje vågen, är alla trötta, berättar hon. Det är tungt och varmt att jobba i skyddsutrustning. Samtidigt gör maskerna att kommunikationen blir sämre, både med kollegerna och med patienterna.
– Den tredje vågen känns också så onödig, nu när det finns vaccin. Jag tänker på alla de som nu blir sjuka men ännu inte hunnit bli vaccinerade, säger hon.
"Under utbildningen lärde jag mig att som sjuksköterska måste man kunna kliva i någon annans skor. Men man måste också kunna lämna arbetet när man går hem, och kliva ur den människans skor", säger Anne Rosendahl som jobbat som intensivvårdssjuksköterska i 15 år.
En följd av Facebookinlägget i fjol var att Jacke Sjödin hörde av sig och frågade om han fick använda den bild hon lagt ut i videon till en av sina coronalåtar.
– Och det var klart att han fick. Han har verkligen bidragit med glädje och humor mitt i pandemin.
Den dagen Jacke Sjödins låt släpptes jobbade Anne Rosendahl natt. Det var en tung period på sjukhuset.
– Redan efter 15 minuter kom det in en patient akut som vi fick söva. Vi var 15 personer med skyddsutrustning som jag inte kände, och när vi var klara med patienten letade jag upp Jackes video på datorn och visade för dem andra. Då fick vi skratta tillsammans och det blev lite roligt mitt i allt det jobbiga. Sen hade vi med oss den låten resten av natten, säger hon.
Hon har haft lite kontakt med Jacke Sjödin även efter detta och berättar att hon fick en inbjudan till hans coronashow.
– Jag var där med min son. Det var jätteroligt. Samtidigt kändes det märkligt när jag fick se mitt trötta ansikte på bioduken när han visade mitt Facebookinlägg säger hon.