Esa Isbergs handslag är kraftfullt och blicken fast, när vi hälsar på gårdsplanen till den rödmålade gamla skolbyggnaden i Faringe kyrkby.
Huset har sedan juli 2009 hyst tonårspojkar med psykosociala problem, som inte kan bo hemma. De flesta av dem stannar omkring ett halvår, och omkring 25 pojkar har hunnit komma och gå. Nu bor här åtta stycken – sex i huvudbyggnaden och två i bostadslängor intill.
– Vi har rustat upp ganska mycket, säger Esa Isberg, behandlingsassistent och vd för Essagruppen, som driver hemmet.
Han visar in till ett rum på bottenvåningen, med tv, grön soffgrupp, ett piano och matsalsbord. Här kan de boende umgås om kvällarna. Detta är också rummet där ett 40-tal personer samlades för två år sedan när Essagruppen ordnade ett informationsmöte om det behandlingshem som höll på att ta form. Då fick Esa Isberg försvara sig mot tuffa frågor från närboende.
Att ett hem för ungdomar med trasslig bakgrund skulle öppna i byn väckte stora farhågor. Kraftfulla protester rasade in till länsstyrelsen via mejl, brev, telefonsamtal och personliga besök. En bybo klev in till länsstyrelsen och uttalade oro för vad pojkarna skulle göra mot byns barn, djur och egendom. Andra talade om ungdomskriminalitet och hot mot deras ”Bullerby”.
En del av oron rörde också Esa Isbergs romska bakgrund. Under informationsmötet fick han frågor kring det. Personalen fick också frågan om vad de skulle göra om pojkarna våldtog byns flickor. Nu är tonläget ett annat, menar Esa Isberg.
– Vi har kommit så bra överens. De har sett att det bara var fördomar och okunskap. Nu hälsar de, säger han och ser glad ut.
Ungdomarna kommer via socialtjänst eller socialjouren. Hemmet i Faringe tar framför allt emot barn med invandrarbakgrund och för tillfället är flera av barnen ensamkommande flyktingbarn, främst från Afghanistan.
I Faringe får pojkarna hjälp att anpassa sig till samhällets regler och krav, berättar Esa Isberg. Reglerna är strikta och personal är alltid med. Ett par dagar i veckan måste pojkarna arbeta i trakten, måla staket och rensa på gårdar.
– När de kommer hit vet de inget om hur samhället fungerar. De tror att de bara har rättigheter och inga skyldigheter. Här får de social träning och lär sig att kontrollera sin ilska. Det här är inget hotell och ingen förvaring. Vi lär dem nya saker varje dag.
Pojkarna är ofta utåtagerande och bedöms som svåra fall när de kommer till behandlingshemmet. Men Enligt Esa Isberg har endast en incident inträffat, där pojkar från hemmet på något sätt har ställt till det i trakten. Det var när två pojkar en sommar gjorde sönder åror nere på stranden.
– De får inte gå på den stranden mer. Att de måste ta konsekvenserna är en del av behandlingen, säger han.
Trots allt planeras nu för flytt. Verksamheten behöver andra, mer ändamålsenliga lokaler, och arbete pågår för att köpa loss en byggnad i Knivsta, med plats för 12 ungdomar. Det finns även planer på att öppna ett hem för flickor någonstans i länet.
– Efterfrågan är så stor att vi måste säga nej i dag, säger Esa Isberg.
Inga protester har enligt honom hörts från Knivsta. Kanske beror det på att där redan finns ett behandlingshem.