En snabb blick på de senaste siffrorna från Statistiska centralbyrån ger bilden av att män och kvinnor mellan 25 och 54 år är sysselsatta i ungefär lika hög grad i Sverige, 87 procent av männen och 82 procent av kvinnorna. Men om man bryter ner statistiken visar den på tydliga skillnader inom den sysselsatta gruppen. Bland exempelvis utrikesfödda kvinnor har endast 67 procent jobb.
– Det sker en tydlig diskriminering som inte har med kön att göra utan där saker som klass, etnicitet, religion med mera skapar förtryck, säger Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet.
Enligt henne har dagens tankar om jämställdhet formulerats utifrån en svensk normativitet där heterosexuella medelklassen har haft stort tolkningsföreträde. Hon säger även att det finns ett historiskt perspektiv som spelar in.
– Sedan andra världskriget finns det en etnisk uppdelning där de som invandrat till Sverige i första hand fick anställning i de delar av arbetslivet som var mest sårbara och som hotades att läggas ned. Den traditionen lever kvar och det finns de som förutsätter att vissa grupper är mer lämpade för vissa arbetsuppgifter, säger hon och fortsätter:
– När jag och mina kollegor gör intervjuer i forskningssyfte får vi ofta svar av bland annat utrikesfödda att de förväntas vara tacksamma för att de ens har ett jobb.
Uppsalabon Faaid Ali-Nuur driver Jämlikhetscoacherna, ett företag vars syfte är att utbilda alltifrån förskolor till myndigheter i jämlikhetsfrågor på samma sätt som man i dag lär ut genus.
– I dag har vi ett erkännande kring att vi behöver arbeta kring könsdiskriminering. Vi behöver samma typ av erkännande när det kommer till hudfärg, säger han.
Faaid Ali-Nuur menar att företag exempelvis borde titta på lönestatistik utifrån bland annat hudfärg precis som man gör med skillnader mellan kvinnor och män. Men det är en tanke som provocerar flera. SVT gjorde nyligen en granskning av mångfalden i styrelserna hos landets stora bolag som visade att det råder stor brist på personer med utländsk bakgrund. Granskningen fick så mycket kritik för att den fokuserade på hudfärg att publiceringen tillfälligt stoppades.
– Som afrosvensk och en person som jobbar för rättvisa är det ingen kul läsning att se hur bestörta människor blir av en granskning som faktiskt visar folk hur verkligheten ser ut. Om man ger ett erkännande om mansdominans så måste man även kunna erkänna att asiater, svarta, sydamerikaner med flera är underordnade vita. Annars kan vi inte få ett jämlikt samhälle.