Sigtuna Museum är minsann en gammal byggnad. År 2016 fyller den 100 år. Dess gyllene tid under 1990-talet, med cirka 80 000 besökare per år - tack vare utgrävningen av kvarteret Trädgårdsmästaren, som var en av landets största arkeologiska undersökningar. Men vid år 2004 hade siffran halverats.
Ett problem är att under flera år gav museet inte ut rapporter på de utgrävningar som utfördes. Hundratals föremål i museets samlingar är nerpackade och bevaras i källaren och andra lokaler. Och basutställningen Kungen, Kristus och Sigtuna - den har funnits som det är sedan 1998.
Sigtuna Museum stannar i det förflutna, tycker ungdomarna. Och även de äldre hänger med:
- Det behövs en mera modern touch, modern teknik. Se på stora museer som Riksmuseet och Naturhistoriska museum som använder datorer, tv och interaktivitet, säger Sigtunabon Gorm Vigforss.
Sigtuna Museum har i genomsnitt tolv tillfälliga utställningar med konst och hantverk per år. Sigtunabon Eva Bydin har sett några av dem.
- De har fina utställningar. Och kaféet är trevligt, det bästa fiket i stan, så det bör vara öppet oftare. Men jag önskar mer aktiviteter för barn. Kyrkan har en öppen förskola, kanske museet kan ha något liknande, säger Eva Bydin.
Rebecka Nolmark, Sigtuna museums tillförordnade chef, liknar museet vid ett guldägg.
- Det är det allra mest spännande museum du kan jobba med, för det har Sveriges största samling av arkeologiska fynd, med undantag för de stora museerna. Det har också en otrolig historia att berätta, säger Rebecka Nolmark.
Men museets resurser är små. Det har till exempel 40 000 kronor per år i utställningsbudget, vilket inte räcker för att kunna göra en modern utställning, enligt henne.
Museet behöver också en större personalstyrka, framför allt en museipedagog som kan jobba med barnverksamheter, skolor och andra besökare, enligt Rebecka Nolmark.
Idag har museet fyra tjänster. En arkeologtjänst är vakant på grund av brist på pengar.
År 2012 fick Sigtuna museum drygt tre miljoner kronor från Sigtuna kommun.
- Museet kan behöva mer. Men vi går sakta framåt, säger Rebecka Nolmark.