Den senaste månaden har vi sett islamistiska terrordåd, moskéattentat och demonstrationer. Vad är det som händer i Europa?
– Det vi ser är att våldsbejakande jihadister och terrorister håller på att kidnappa initiativet och utger sig för att representera islam och straffa dem som inte accepterar deras uppfattningar. Vilket drabbar både det demokratiska samhället och muslimer.
Varför riktar extremister dessa dåd mot Europa?
– Det pågår en kamp om tolkningsföreträde, om att definiera islam, både i den muslimska världen och i det sekulariserade samhället. Men det finns många inriktningar och tolkningar inom islam. Många eftersträvar demokrati, jämställdhet och yttrandefrihet. Några få önskar ett mer totalitärt islamistiskt styre. En historia av kolonialism och krigsföring av väst i den muslimska världen används för att rekrytera terrorister.
Vilka konsekvenser får dessa händelser på ett politiskt plan?
– Terrordåden kommer som en gåva från ovan för de islamfientliga rörelserna. En sak är de extremistiska jihadisterna och islamfientliga rörande överens om: att dessa terrorister är de sanna företrädarna för islam. Båda parter vill skapa rädsla. Men rädslan riktas mot människor som inte har något med dessa händelser att göra.
Kommer den utvecklingen att fortsätta?
– Den risken finns. Men i det här mörkret måste vi också vända blicken mot det som är ljust. Vi såg reaktionerna efter attentatet mot Uppsala moské då uppsalabor gick dit och visade solidaritet. När Pegida-rörelsen samlar 25 000 demonstranter som visar sitt förakt mot islam demonstrerar samtidigt 100 000 människor mot deras uppfattning.
Håller muslimer i Europa på att radikaliseras?
– En väldigt liten grupp gör det. Majoriteten gör det inte. Ser man till officiell statistik så är det bara en femtedel av de som kategoriseras om muslimer i Sverige som aktivt praktiserar islam och av dem är det endast en bråkdel som värvats till våldsbejakande organisationer. Säpo talar om ett hundratal.
Vad kan man göra inom muslimska kretsar för att ta kampen mot extremister och deras rekrytering av unga?
– Muslimska organisationer måste jobba mot islamofobi och extremism. När det kommer till att bevaka och slå hål på extremisternas teologiska argument så är församlingar och religiösa organisationer bäst lämpade, eftersom de har goda kunskaper om islam. Detta arbete pågår, men det muslimska civilsamhället behöver också stöd genom sociala åtgärder, skydd av moskéer och medel att bemöta de som rekryterar ungdomar till exempelvis IS.
Vad kan man göra för att undvika ytterligare polarisering?
– Många människor känner att vill visa sitt stöd till de personer som avrättats så kallblodigt, så också majoriteten av de som definierar sig som muslimer. Men det betyder inte att man vill säga "jag är Charlie". Flera teckningar i Charlie Hebdo både förolämpar profeten Mohammed och bär spår av samma typ av rasism som antisemitiska karikatyrer visade på 1930-talet. Nu har det uppstått en situation där man antingen är för eller emot, vilket leder till en polarisering som kan föra människor in i extremisternas armar. Det måste finnas ett utrymme att fördöma dådet och försvara yttrandefriheten utan att tycka om dessa bilder.
Varför ser vi inte mer av olika uppfattningar inom islam i det offentliga samtalet?
– Det handlar om en historia där muslimer utmålats som en homogen grupp i till exempel skollitteratur, samt den bild av som media förmedlar. Journalister eftersträvar ofta en enhetlig bild av islam, exempelvis så intervjuas nästan alltid Sveriges muslimska råd, men väldigt sällan shiamuslimer.
Hur ska man hantera denna polarisering i Uppsala?
– Forskare menar att fördomar och fientlighet mot islam uppstår där det är brist på kontakt mellan människor. Fientligheten mot islam är som störst i områden med väldigt liten andel muslimer. I Dresden är missnöjet stort trots att de endast har 0,1 procent muslimer. Ett sätt att bemöta detta är att skapa sociala miljöer där människor med olika bakgrund kan mötas. Något som fungerar väldigt bra är idrott, men det finns många plattformar som kan fungera väl.