När det nu är dags för årets Augustpris har en av fjolårets nominerade romaner just kommit ut i pocket, Hotel Galicja av Per Agne Erkelius – av en del karakteriserad som 2009 års viktigaste roman.
Bokens styrka är mångbottnad. Författaren led av cancer när boken skrevs – han avled i februari i år – och boken handlar om hur han själv, cancersjuk, uppfyller ett gammalt löfte till en kvinna han älskat högt, Régine Zuckerkandl. Han har lovat henne att ta reda på vad som hände med hennes familj, pappa Joseph, mamma Emilie och lillebror Franck, sedan hon själv sju år gammal lyckades ”komma bort” vid nazisternas razzia mot judiska barnfamiljer i Paris.
Sedan familjen kastats ut ur hemlandet Österrike hade den flytt till Sverige. Régine, med trauma från ”Kristallnatten”, stämpas här av utlänningsbyrån som ”otjänligt invandrarmaterial”. Smaka på det. Erkelius förklarar ironiskt: ”Man måste förstå det svenska judeproblemet.” Antisemitismen ansågs vara judarnas ansvar – om de blev för många. Man resonerade alltså i princip som tyskarna, som avtvingade judar skadestånd för pogromerna – utan judar hade det ju inte blivit några pogromer...
Svenska myndigheter stämplar ett stort, rött J i vänstra hörnet på alla judars pass. Om J-passens innehavare ”endast riskerade att bli intagna i koncentrationsläger” eller lämnade sitt hemland på grund av ”vantrevnad”... Adjö. Régine Zuckerkandls familj får inte stanna utan måste fly vidare till Frankrike – till den zon som kom att ockuperas av tyskarna. Och här kommer ett annat lands otvättade byk i dagen.
Franska gendarmer är handräckare åt nazisterna vid den brutala razzian mot judiska barnfamiljer. Sedan föräldrarna sänts till Auschwitz står sedan tyskarna med ett ”problem” som tycks överrumpla dem: Vad ska de göra med barnen?
Beskrivningen av treårige Francks överlevnadskamp är outhärdlig, men ack så viktig! Grymheterna i dessa uppsamlingsläger, boskapsvagnar och, slutligen, industriella tortyr- och förintelseläger är så ohyggliga att denna period av vår historia aldrig någonsin får förminskas genom att jämföras hit och dit med annat. Den är vad den är, och gör inte andra ohyggligheter i världen mindre för det!
Erkelius lyckas inte bara, själv döende, starkt förmedla familjens Zuckerkandls fasansfulla öde. Hans research i svenska och franska myndigheters arkiv visar brottstycken av grova förbrytelser där minnet sannerligen behöver fräschas upp, i tider av förföljelse mot romer, islamofobiska fördomsfabrikationer och en allmänt uppblossande rasism.
Hotel Galicja är en viktig bok – även i år.