Det krävs två för att diskutera

Det räcker inte med majoritet utan man måste ha en "supermajoritet" för att ens komma fram till en votering. Och både senatorer och ledamöter av Representanthuset känner sig fria att ställa långtgående krav för att medverka till beslut.
Men kommentarer av det slaget bortser från det grundläggande. USA styrs inte parlamentariskt. Systemet är medvetet konstruerat för att förhindra att alltför mycket makt samlas på samma ställe.

Vem som är president har inget att göra med majoriteter och minoriteter i Kongressen. Både senatorerna och ledamöterna av Representanthuset tar gärna helt egna initiativ och förutsätts ha distans också till en president från samma parti. Lagstiftningsprocessen är ett komplicerat spel mellan olika mycket självständiga aktörer.
Konsekvensen av ett sådant system är att partilojaliteten blir svag och att de ledande partierna har varit stora koalitioner utan stark ideologisk identitet. Ledamöter ur presidentens parti kan rösta mot förslag från regeringen, ledamöter ur oppositionspartiet kan rösta för. "Bipartisanship" är en attityd som uppskattas av de flesta väljare.

Men de gamla förutsättningarna har förändrats. Det Republikanska partiet har gradvis blivit allt mindre av en koalition och allt mer av ett ideologiskt starkt motiverat högerparti. En del nöjer sig med att vara mot välfärdspolitik och en starkare federal statsmakt. För andra är det avgörande i stället Bibelns skapelseberättelse, motstånd mot aborter, sexualundervisning och homosexuella. I deras ögon är Demokraterna gudlösa socialister som det är en synd av överhuvudtaget resonera med. Det tryck som denna typ av fundamentalister utövar på mer moderata partirepresentanter gör att det är svårare än någonsin tidigare att få lagförslag antagna med stöd över partigränserna.
Om USA:s politiska system gått i baklås så beror det mindre på författningen än på utvecklingen bland Republikanerna.