''Det känns fruktansvärt''
Daniel Kumlin står med sonen Emil, ett år, och ser på när brandmännen bekämpar den våldsamma branden på Kamomillgatan 3 i Årsta. Längst ner i loftgångslängan bor han och sambon Linda. Just nu hoppas jag bara på att vår lägenhet ska klara sig någorlunda, säger han.
Lisa Stjernström med sonen Rasmus.
Foto:
En del hade tagit med sig kameror för att filma händelseförloppet, några samlades i klungor för att delge varandra senaste nytt men de allra flesta stod bara tysta och tittade på den pågående förödelsen.
Daniel Kumlin var på väg hem från ett besök hos sina föräldrar och hann aldrig kliva innanför dörren förrän han förstod att något var på tok.
— Jag hade precis parkerat bilen när jag såg att det rykte från huset. Efter fem minuter var hela taket övertänt. Det känns fruktansvärt. Tur att ingen människa kommit till skada.
Håller tummarna
Nu står han på grusgången ett stenkast från lägenheten och håller tummarna för att elden inte ska sprida sig till familjens bostad.
— Jag känner en barnfamilj som bor där det brinner, det är värst för de som bor på övervåningen. Men vår lägenhet lär också bli totalförstörd av rök- och vattenskadorna. Vi får bo hos våra föräldrar tillsvidare, det löser sig nog, säger han optimistiskt.
Flera personer i området vittnar om hur snabbt elden tog sig och att den började på taket.
Amber Forsmark, som också bor på Kamomillgatan, berättar att byggjobbare hållit på med isoleringsarbeten i flera veckors tid.
— De har varit i mitt hus också, senast igår, så nu ska vi se till att alla andra hus kontrolleras. Det kan ju vara så att det ligger och pyr från någon svetsloppa på någon annan vind också.
Larmade
Lisa Stjernström, som bor i längan bredvid, på Gräslöksgatan 8, håller sonen Rasmus, 8 månader i famnen och känner sig maktlös där hon står intill avspärrningen och kan inte göra mer än vänta ut brandförloppet.
Hon satt och åt lunch med sin son när hon plötsligt hörde amulanssirener. När hon gick ut på altanen rykte det kraftigt från grannhuset.
— Jag är orolig som sjutton att det ska börja brinna hemma hos mig också. Tack och lov hann jag springa in och hämta blöjor och skötväskan, fast det hade varit bra om jag fått med vagnen också, det är tungt att bära omkring på Rasmus.
Linn Lundin var förmodligen först med att larma brandkåren. Hon bor också på nedervåningen tillsammans med sambon Erik Lindström och var hemma när branden började.
— Först trodde jag att det var grusrök, eftersom de håller på att sopa gångarna. Sen när jag kom ut så såg jag att det var brandrök och ringde brandkåren.
Hon är tacksam för att de bor på nederbotten.
— Kanske går det att rädda en del grejer. Men det känns läskigt att tänka på om branden hade brutit ut på natten eller tidigt på morgonen.
Så jobbar vi med nyheter