16-Äriga Emelie har blivit slagen av sin mamma sÄ lÀnge hon kan minnas. En hÀndelse har sÀrskilt etsat sig fast. Det var nÀr hon satt i soffan, hon var fem Är och fick hugg över hela kroppen med dammsugarmunstycket.
Emelie har tÄrar i ögonen nÀr vi möts. Hon bÀr en luvjacka och jeans, hÄret Àr uppsatt i en tofs. Hon stryker handen över ögonen för att samla sig. Hon har fattat ett svÄrt och noga övervÀgt beslut: att hon mÄste berÀtta om sin uppvÀxt.
â Folk tror inte att det kan hĂ€nda, att en mamma slĂ„r sitt eget barn. Jag vill att det ska komma ut, sĂ€ger hon och sĂ€tter sig ned pĂ„ sin sĂ€ngkant och börjar berĂ€tta.
Emelie var tre Är nÀr hennes förÀldrar skildes. Hon har bara vaga minnesbilder av hur det var dÄ. Hon tror att mamman slog henne redan dÄ hon var bebis, men det kommer hon inte ihÄg.
â Men pappa har berĂ€ttat lite grann och sagt att hon tippade omkull mig med flit sĂ„ jag ramlade nĂ€r jag var Ă„tta mĂ„nader och började resa mig upp över bordskanter.
Hennes mamma blev arg och irriterad utan anledning och det var alltid Emelie som var mÄltavla för hennes ilska och frustration.
â Hon var aggressiv och kastade saker efter mig, hon vred om mina armar, hon slog med knytnĂ€varna, gav mig örfilar. Spottade pĂ„ mig, skrek att jag var en jĂ€vla idiot och att hon önskade att hon aldrig fött mig.
Familjens hund blev ocksÄ misshandlad. Emelies mamma kunde sÀtta sig grÀnsle över hunden och slÄ hÄrt med knytnÀvarna över hundens kropp, sparka efter hunden och dra den i svansen.
För Emelie var det oerhört jobbigt att se pÄ nÀr hennes hund blev slagen.
Hon har inga syskon, det var bara hon och mamman. NÀr förÀldrarna skilde sig gjorde mamman allt för att förhindra att Emelie skulle fÄ trÀffa sin pappa och allt som mamman utsatte henne för skedde i det fördolda.
â Jag var alltid rĂ€dd, jag var orolig för vilket humör hon skulle vara pĂ„. Ena dagen slog hon mig. Andra dagen lĂ„tsades hon som ingenting. Hon kunde ringa mig i skolan och frĂ„ga âhej, hur Ă€r detâ och lĂ„ta som vanligt. Som om ingenting hade hĂ€nt.
Ett annat starkt minne hon har Àr nÀr mamman tvingar henne att Äka till affÀren i snöstorm för att köpa cocacola. Emelie var Ätta, nio Är.
â Hon Ă€r beroende av cocacola. Jag fick cykla till affĂ€ren fast det knappt gick, det var sent pĂ„ kvĂ€llen. Hon bara skrek och skrek att hon skulle ha lĂ€sk och att jag skulle fixa det till henne.
Emelie har försökt förtrÀnga alla obehagliga upplevelser för att inte behöva kÀnna efter. Men inombords Àr det kaos, hon översköljs av stark Ängest och skamkÀnslor. Hon brottas med tankar om att det Àr hennes fel alltihop.
Hon har inte förrÀn nu börjat fundera om hennes mamma har en psykisk sjukdom. Men hon vet inte.
â Jag tror att alla hemskheter hon sagt till mig Ă€r vĂ€rst. Det Ă€r i alla fall det som ristat djupa sĂ„r i hjĂ€rtat. Hon kallade mig för missfoster, jĂ€vla unge, sa att jag inte borde ha fötts, att allt var mitt fel. Det finns sĂ„ mycket hat i min mamma, och jag vet inte varifrĂ„n det kommer.
En sak som Emelie funderat över Àr om det kan bero pÄ att mamman vÀxte upp i olika fosterfamiljer och sjÀlv hade en trasslig barndom. Emelies morförÀldrar var missbrukare och mamman blev tvÄngsomhÀndertagen som liten.
Kvinnan som fött henne kallar hon för mamma under hela intervjun.
â Men allt som en mamma Ă€r, det har hon aldrig varit.
I september gjorde Emelie en polisanmÀlan om misshandel och stöld mot mamman.
â Hon har stulit pengar av mig. Först tĂ€nkte jag att jag skulle polisanmĂ€la henne för det. Men sen tĂ€nkte jag pĂ„ det mer och bestĂ€mde att jag ocksĂ„ skulle berĂ€tta om hur hon misshandlat mig.
Emelie har rÀknat ut att mamman stulit 38 000 kronor. Det Àr pengar som morförÀldrarna gett i födelsedagspresent och julklapp under uppvÀxten och som Emelie skulle fÄ pÄ sin 18-Ärsdag. Det Àr ocksÄ pengar frÄn ett skadestÄnd som hon erhöll efter att ha blivit misshandlad av en jÀmnÄrig kille.
â Jag hade tĂ€nkt ha det som startkapital, sĂ„ att jag kan bygga upp ett eget liv nĂ€r jag Ă€r myndig. Nu Ă€r pengarna försvunna men jag ska ha tillbaka dem.
Att Emelie vÄgade göra en polisanmÀlan om misshandel har hon sin samtalsstödperson att tacka för. Det Àr en Àldre kvinna som Àr den enda som Emelie vÄgat öppna sig för.
â Jag fick gĂ„ till henne och prata. Hon lyssnade. Jag började kĂ€nna förtroende för henne, men det har varit svĂ„rt. Jag har sĂ„ mycket skam- och skuldkĂ€nslor inom mig. Jag har inte kunnat berĂ€tta för nĂ„gon annan, för jag har tĂ€nkt att det var mitt fel att mamma slog.
NÀr Emelie gick i mellanstadiet började hon dricka sprit och umgÄs med fel personer. I sjuan drack hon varje helg.
â Jag skolkade och började blanda tabletter med sprit för att döva Ă„ngesten. Jag började skada mig sjĂ€lv och blev beroende av alkohol, sĂ€ger hon.
Emelie omhÀndertogs enligt LVU, lagen om vÄrd av unga, för sitt alkoholberoende och sjÀlvskadebeteende. I sju mÄnader har hon bott pÄ ett behandlingshem för unga flickor. Hon har inte pratat med sin mamma pÄ flera mÄnader.
Vi sitter i hennes rum och pratar och Emelie Àr helt stilla, men hÀnderna rör sig oroligt. Efter vÄr intervju ska hon flytta frÄn det öppna behandlingshemmet till ett lÄst.
För nÄgra dagar sedan stod hon vid en gÄngbro i Uppsala och tittade ner. Sen kom fem, sex polisbilar med pÄslagna sirener. Hon fördes till barn- och ungdomspsykiatriska akutmottagningen pÄ Akademiska sjukhuset i Uppsala av ett koppel av poliser eftersom de trodde att hon skulle ta livet av sig. Hon berÀttar att poliserna tog hÄrt i henne, de kastade henne mot vÀggen och kramade hennes hÀnder, sÄ att Emelie förmodligen har brutit nÄgot ben eller fÄtt sprickor. HÀnderna ömmar, hon har sÄ ont att hon inte kan sova.
â Personalen pĂ„ barnpsykiatrin tyckte att jag ska anmĂ€la polisen för övervĂ„ld. Jag var ju helt lugn, det fanns ingen anledning att ta sĂ„ hĂ„rt i mig.
Framtiden hinner vi inte prata om, en vÄrdare knackar pÄ och ber Emelie göra sig beredd. Först ska hon röntga hÀnderna pÄ sjukhuset, sen Äker hon till det nya behandlingshemmet. Hon vet inte hur lÀnge hon ska vara kvar dÀr. Det Àr socialnÀmndens socialutskott som bestÀmmer om vad som hÀnder hÀrnÀst.
Hennes mamma har skadat henne och gjort sÄ att hon hatar sig sjÀlv. Men Emelie tÀnker ÀndÄ att hon pÄ nÄgot sÀtt ska bli fri frÄn sin tunga ryggsÀck.
â Jag Ă€r en ung mĂ€nniska, jag vill ju vara glad och bĂ€ra pĂ„ framtidsdrömmar.
En tid efter intervjun berĂ€ttar Emelie i ett mejl att hon nu bor pĂ„ ett öppet behandlingshem i SkĂ„ne. Hon har nyss kommit dit och skriver att âdet verkar superbraâ.
Hon beskriver det som att det ur vreden har kommit en kraft som gjort att hon vill söka sina egna vÀgar ur sitt förflutna. SÄ kÀnns det just nu i alla fall.
Fotnot: Emelie vill vara anonym för att kunna berÀtta och heter egentligen nÄgot annat.
"Det finns sÄ mycket hat i mamma"
I Är kommer flera tusen barn i Sverige att misshandlas. De flesta vÄgar inte berÀtta hur de har det och fÄr ingen hjÀlp. För 16-Äriga Emelie, som blivit slagen av sin mamma, sitter blÄmÀrkena kvar i sjÀlen.
Foto: Kristin Lidström
Varje Är misshandlas tusentals barn i Sverige, Bris tar emot samtal, mejl och chattar frÄn barn som blir slagna av sina förÀldrar. Skammen och hur svÄrt det Àr att be om hjÀlp Àr ett genomgÄende tema i barnens berÀttelser.
Enligt Karin Johansson, psykolog och utredare pÄ Bris, Barnens rÀtt i samhÀllet, löper barn i familjer med missbruk, arbetslöshet, fattigdom och psykisk sjukdom större risk att utsÀttas för fysiskt och psykisk misshandel. Men vÄld mot barn sker i alla slags familjer.
MedelÄldern Àr 14 Är av de som kontaktar Bris. MÄnga av dessa barn berÀttar att de fÄtt hjÀlp vÀldigt sent, att den inte var tillrÀcklig eller att de inte fÄtt nÄgon hjÀlp alls.
â Ofta reagerar vuxenvĂ€rlden pĂ„ barnens symtom, vilket fĂ„r barnen att kĂ€nna att det Ă€r deras eget fel att de mĂ„r dĂ„ligt. En del blir stökiga och okoncentrerade i skolan, betygen dalar, en del börjar missbruka och straffar ut sig sjĂ€lva. IstĂ€llet borde skolan ta reda pĂ„ orsaken till barnets signaler och sĂ€tta in stöd.
Stöd i skolan kan göra skillnad för resten av livet. Om barnet Àr okoncentrerad eller skolkar frÄn skolan, kan extra stödinsatser leda till att barnet blir duktig i skolan och sjÀlvförtroendet vÀxer. Barnet har Ätminstone mÄtt bÀttre i skolan och det kan hjÀlpa en hela livet.
Mörkertalet för barnmisshandel Àr stort, eftersom brottet sker inom hemmets vÀggar. Att vÄga berÀtta för nÄgon annan Àr ett stort steg och ofta behöver barnet fÄ upp sitt sjÀlvförtroende först. Det kan ta tid och krÀver att barnet trÀffar trygga vuxna som de börjar lita pÄ.
â Samtal frĂ„n barn som blir slagna handlar om hur svĂ„rt det Ă€r att be om hjĂ€lp. Barnen skĂ€ms över sina förĂ€ldrar och de Ă€r oroliga för vad som ska hĂ€nda om de berĂ€ttar. De tror ocksĂ„ att alla barn har det sĂ„ hĂ€r, sĂ€ger Karin Johansson.
Barn har dessutom svÄrt att överblicka konsekvenserna och befinner sig i en beroendestÀllning med starka lojalitetsband. De kan tro att de har gjort fel och att det Àr dÀrför de blir slagna.
Med fysisk misshandel följer psykisk misshandel. Har man blÄmÀrken pÄ kroppen, kanske man skolka frÄn gympan. Men blÄmÀrken i sjÀlen och svÄra minnen av hur de kÀndes att bli slagen Àr de som sitter kvar lÀngst, hela livet.
Det gÄr att reparera kÀnslor av svek och utsatthet om barnen fÄr hjÀlp i tid, menar hon. Man kan reparera mycket av de skador som sker i barndomen om man fÄr professionell terapeutisk hjÀlp och knyter band i nya, trygga vuxenrelationer.
Barnmisshandel
Allt fler anmÀler
Polisen fĂ„r in allt fler anmĂ€lningar om barnmisshandel â de senaste 30 Ă„ren har antalet tredubblats.
Under 2011 anmĂ€ldes 2 900 misshandelsbrott mot barn i Ă„ldern 0â6 Ă„r. NĂ€r det gĂ€ller misshandel mot barn upp till 6 Ă„r Ă€r det oftast en familjemedlem, en förĂ€lder eller styvförĂ€lder som Ă€r skyldig. I en studie som BrĂ„ gjorde Ă„r 2000 visade det sig att förövarna oftast Ă€r de biologiska förĂ€ldrarna. TvĂ„ tredjedelar var pappor eller styvpappor och en tredjedel mammor. JĂ€mfört med andra brott finns hĂ€r en ovanligt hög andel kvinnliga gĂ€rningspersoner.
2011 anmĂ€ldes ocksĂ„ 9 300 misshandelsbrott mot barn i Ă„ldern 7â14 Ă„r. Förutom förĂ€ldrar och styvförĂ€ldrar, begĂ„s misshandel mot dessa barn ofta av jĂ€mnĂ„riga förövare som offret kĂ€nner. AnmĂ€lningarna kommer frĂ„n skolorna, som blivit bĂ€ttre pĂ„ att rapportera.
KÀlla: BrÄ, Brottsförebyggande rÄdet