– Det handlar inte om enskilda dåliga poliser. I den amerikanska kåren finns rasism som bottnar i historian. I sydstaterna bildades de första poliskårerna för att fånga förslavade svarta människor som rymt från plantagen, vilket gjort att kontroll över – och framförallt våld mot – svarta människor blivit en del av polisarbetet, säger Jasmine Kelekay, gästforskare vid CEMFOR, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet.
Hon forskar inom kriminologi och studerar hur rasifierade (begrepp som beskriver hur människor ses som stereotyper utifrån fördomar om deras bakgrund eller ursprung) bemöts av polisen både i USA och i Sverige.
Själv växte hon upp i Helsingfors på 1990-talet. En tid som hon beskriver som mera våldsam än i dag; i Finland fanns flera nynazistiska grupperingar då. Rasismen fick henne att flytta till USA och välja forskning som sin livsuppgift.
– Det blev en chans att jobba mot rasism och påverka rättsväsendet, säger Jasmine Kelekay, doktorand vid University of California.
Enligt henne är rasismen även inbyggd i polisens arbetsmetoder. Till exempel när de satsar på nedslag i så kallade särskilt utsatta områden, där det ofta bor många svarta.
– Man åker dit med flera poliser och utgångspunkten att det är ett problemområde, då visiterar man flera personer, vilket ofta innebär fler gripanden. När polisen åker till vita medelklassområden gör de det som en service för invånarna, inte för att undersöka om de begått brott. Den metoden skapar en rasifierande statistik, säger Jasmine Kelekay.
Är det likadant i Sverige?
– Här får polisen inte föra statistik över etnisk bakgrund, så det är svårt att säga hur ofta polisen visiterar svarta människor gentemot vita svenskar, men likheter finns absolut. Även här har polisen särskilda insatser för så kallade utsatta områden. Det leder till en rasifierande form av polisiär kontroll i Sveriges förorter.
Finns det rasism inom den svenska polisen?
– Ja. Även om vi inte har tillgång till jämlikhetsdata tyder all forskning som genomförts på att rasismen är institutionaliserad i Sverige. Även här är det alltså en fråga om strukturell rasism snarare än om enskilda poliser råkar ha rasistiska tankesätt. Hotbilden av svarta och bruna människor som farligare, aggressivare, och med högre benägenhet för kriminalitet finns även i Sverige och genomsyrar även kriminalpolitiken. Dessutom har vi ju under de senaste åren sett rasistiska utspel från svenska poliser i form av näthat, samt flera fall av polis- och väktarvåld mot svarta barn och vuxna. Kelekay varnar för att den svenska polisen tar över amerikanska polisens arbetsmetoder.
– Det kan vara så kallade noll-tolerans metoder, som innebär att polisen ska åtgärda små problem snabbt och straffande vilket kan ge orimliga konsekvenser.
2014 dödades Eric Garner av en polisinsats i New York. Han var misstänkt för att olagligt sälja cigaretter. George Floyd som var misstänkt för att ha betalat med en falsk sedel dödades i maj vid ett våldsamt polisingripande. Övervåld som satt strålkastarljuset på rasismen.
– Jag hoppas att den allmänna debatten inte längre kommer att handla om ifall det finns rasism i Sverige eller inte. Att rasismen finns här vet vi redan. Nu bör vi gå vidare, använda det vi vet om hur rasismen uttrycks och ta reda på mer om hur vi ska kunna åtgärda rasismen.
Läs mer: Diskuskastaren Vanessa Kamga berättar om sina erfarenheter