Det finns ett annat Uppsala

När man betraktar Uppsala kommun är det lätt att stirra sig blind på det centrala Uppsala, på butikerna med sina shoppande kunder, på den täta trafiken, på utbyggnaden, stadsbruset, det stora utbudet av all upptänklig service.
Men det räcker med att göra en tur utanför staden en tidig lördagsmorgon så visar sig ett helt annat Uppsala. Det är en kommun där det gamla Bondesverige träder fram, där traktorerna står parkerade intill personbilarna, där man cyklar fram till brevlådan för att hämta tidningen, där man ser att pulsen är en helt annan än den inne i staden.
Där bor det människor som i de flesta fall har valt att bo på landet, obekvämt i många stadsbors tycke men troligen enligt egen mening det enda sättet att leva på. En del har lantbruket som heltidssyssla medan andra upplever stadsliv på jobbet och lantliv resten av tiden.

I Uppsala bor i dag cirka 140 000 människor i det som kan kallas Uppsala stad. Utanför, i kransorter och på rena landet, bor kanske 50 000. En hel del av dem är en styggelse för stadsplanerarna för de envisas med att bosätta sig fritt, kanske på den från föräldrarnas gård avstyckade tomten.
Har de barn i skolåldern behöver dessa i många fall skolskjuts. Är de gamla behöver de kanske hemtjänst eller hemsjukvård. De behöver också distriktssköterska eller förskola, mera sällan buss utanför knuten. Många som bor landet är vana att ha långt till bussen. De är också vana att ha problem med parkeringen inne i stan. Det är inte konstigt om en och annan ibland undrar om de egentligen får finnas i den tjusiga kommun som är Uppsala.

Alla de som bor utanför staden betalar samma skattesats som stadsborna men eftersom de bor glest och inte heller är så många kan de inte räkna med samma höga servicegrad som de har som bor inne i staden. Och hur många som helst kan ju inte bo på landet. Var balanspunkten ligger är en svår politisk knäckfråga.
Kommunfullmäktige tog tag i den frågan och beställde fram en komplettering till Översiktsplanen för staden från 2002. Landsbygdsuppsala fick en egen plan. Några minns den nog än fast det gått några år sedan den antogs. Vissa orter skulle kommunen satsa extra på så att serviceunderlaget blev större. Andra kommuner lämnades därhän.

I kommunens planering är väl översiktsplanerna om inte överspelade så ändå dokument som man inte följer slaviskt. Vissa utbyggnadsstråk är fastlagda men nya har tillkommit. Det är nog inget fel i det men det andra Uppsala, det som ligger vid sidan av får inte glömmas bort i all utbyggnad.
Landsbygdsborna måste räkna med att kommunikationerna är problem som de själva oftast måste lösa men det måste också finnas en medvetenhet om den kategori resenärer som inte kan få kollektivtrafik för ända fram till dörren. Infartsparkeringar i anslutning till kollektivtrafiken är ett sätt. Det finns plats för många fler kreativa lösningar.