Det finns en ros för alla

Som Valdemar till exempel. Den här småblommiga, enkla rosen dök upp spontant på en dansk gårdsplan. Gårdens ägare Valdemar grävde upp den frösådda plantan och gav bort en till sin syster. En dag kom en grupp trädgårdsintresserade svenskar på besök och fick se den fina rosen. En av dem fick en stickling med sig hem. Den rotade sig och fick namnet Valdemar.

Det vimlar av liknande historier i rosvärlden. På Österlen har några entusiaster samlat in gamla rosor som vuxit vid fiskarstugor och torp. Rosor som fått namn efter sina givare. Tant Almas ros’ i Rörum är döpt efter Alma Mattsson som generöst delade med sig av sin barndoms ros. Vid Rosentorget i Simrishamn finns i dag en hel samling med de här rosorna.

På Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg blommar just nu en del gamla rosor som Programmet för odlad mångfald samlat in. Genom ett rosupprop fick man in flera hundra gamla sorter. Sådana som vuxit i trädgårdar i mer än 50 år, men som tappat sina namn på vägen. Nu börjar det mödosamma arbetet med att identifiera dem, eller ge dem helt nya namn.

Vilken ros ska man välja då? Gillar man De tre musketörerna, från Alexander Dumas berömda roman, kanske det blir en Cardinal de Richelieu. Finlands vita passar bra om man har sina rötter i grannlandet, och visst vore det roligt att ge bort Apotekarrosen till en nybliven farmaceut?

Senaste kändishyllningen är Royal Jubilee – framkorsad av en engelsk förädlare för att fira den engelska drottningen Elizabeths 60 år på tronen. Men om man vill hålla sig till svenska stjärnor platsar ju Astrid Lindgren, Lill Lindfors och Drottning Silvia i rabatten.

Det finns faktiskt en ros för alla tillfällen, och bäst av allt är att rosor tillhör den grupp växter som man kan plantera i trädgårdar i hela Sverige, oavsett klimat. Det gäller bara att välja sort efter läge.