"Det finns en hake med den nya tekniken"
KRÖNIKA. Jag tänker ibland att jag aldrig skulle klara mig utan min mobil, och glömmer jag den hemma, gnager det i mig hela dagen.
Foto:
Människor träffas via internet. Det finns oräkneliga dejt- och chattsidor. Och visst är det bra. Det finns många som finner kärleken genom tangentbordet. Likaså är det enklare att hålla kontakten med många. Vänner som flyttar utomlands eller bara till en annan stad kan man alltid hålla kontakt med tack vare chatten, bloggen eller facebook. Så visst är den nya teknologin suverän. Men jag tycker det finns en hake.
När man dejtar någon ny skickar man ibland iväg ett flirtigt sms, man kanske till och med chattar med varandra. Till slut kommer man möjligen så långt att någon ringer. Då blir det ett hastigt och lite stelt samtal. Därefter fortsätter mesandet igen. Har man tur leder det fram till en träff och då kan man börja lära känna varandra på riktigt. Men har man otur rinner sms-kontakten bara ut i sanden. Synd, han som verkade så trevlig.
Jag kan tycka att det är rätt skönt att skicka ett sms ibland. Det går snabbt, det är billigt (jag messar gratis) och det är ett smidigt sätt att höra av sig på. Men med alla dessa genvägar, blir själva mötet mindre väsentligt. Jag menar, har man hörts via sms några gånger behöver man ju inte ses. Vi kommer hela tiden längre och längre bort från varandra. För att återknyta till min mamma, som jag bara har missade samtal ifrån, säger hon ofta: "men ring honom bara". Istället sitter jag då bara och funderar på hur jag ska formulera mina sms. I första sms:et kommer frågan, sedan ska man bestämma när, var och hur, och därefter, fem sms och tre timmar senare är träffen bestämd. Visst var det ett snabbt och smidigt sätt att höra av sig på!?
Vi messar, vi mejlar, vi chattar, ibland ringer vi. Men när pratar vi egentligen?
Så jobbar vi med nyheter