Det är syftet som avgör

Debatten om yttrandefrihetens gränser i tisdags kväll, arrangerad av UNT, Radio Uppland och Uppsala Stadsteater, kan beskrivas som tam. Men det ska i så fall inte ses som något negativt. Det har ett stort värde att grundläggande principer om ordets frihet har brett stöd från debattörer med olika bakgrund. De fyra debattörer, Mohammad Fazlhashemi, Stefan Helgesson, Elsie Johansson och Cecilia Wikström, som undgått höstförkylningarna förde ett nyanserat samtal med utgångspunkt i värderingar som alla delade.
Det betyder inte att svaret på alla frågor om yttrandefrihetens gränser är enkelt. Var går gränsen mellan rimlig hänsyn till andra och självcensur? Hur ska ett offentligt samtal kunna föras om man inte accepterar provokationer? Hur förhåller vi oss till dem som gömmer sig bakom yttrandefriheten för att få tillfälle att ge uttryck för främlingsfientlighet?

Lagen tillåter sedan länge att religiös tro och religiösa symboler utsätts för både skämt och skändningar - det är en följd av religionsfriheten att man också måste få ta avstånd från religioner. Men skändar man människor för att de har en viss etnisk eller religiös bakgrund blir det annorlunda. Lagen om hets mot folkgrupp är inte alltid lätt att tillämpa, men nödvändig för att den offentliga debatten inte ska utvecklas till rena hot mot minoriteter.
Den avgörande kriteriet för lagstiftaren har varit syftet eller uppsåtet med ett visst yttrande. Och det fungerar bra som en allmän tumregel. Lars Vilks rondellhund hade knappast något annat syfte än att ge Vilks publicitet. När ett antal tidningar visade bilder av teckningen på nyhetsplats var syftet att informera om den debatt som utbrutit. Jyllands-Posten däremot beställde aktivt teckningar av profeten Muhammed i det ganska uppenbara syftet att håna eller förolämpa muslimer - även om alla de inbjudna tecknarna inte spelade med.
Författare som James Joyce, Salman Rushdie och andra har sårat mångas känslor, men deras syfte har varit litterärt och inte att utså missaktning mot en viss grupp. Den ökända antisemitiska förfalskningen Sions vises protokoll tillkom i motsatt syfte. Den skulle inte accepteras som debattinlägg i någon anständig tidning, men en novell av Rushdie skulle kunna tryckas på en kultursida.
Svaren om frihetens gränser är inte alltid givna, men det är viktigt att ställa rätt frågor.